Ledare 2009-01-10 | Uppdaterad 2009-01-22
Egentligen är det inte så underligt att böckerna om den belgiske reportern Tintin inte blivit särskilt populära i USA, medan de däremot kommit ut i upplaga efter upplaga här i Europa. För han och hans omgivning är inte bara exakt tecknade och tidsbilder av förra seklets värld. På gott och ont präglas de av vår världsdels perspektiv på världen.
För den evigt unge reportern som enligt uppgift bara synts skriva i en enda serieruta på alla dessa år rör sig i en värld präglad av vår världsdels historia. Hans gamle vän den mirakulöst tillnyktrade kapten Haddock köper sin anfaders slott; betjänt och inredning. Kungamakten är fortfarande legitim och frihetsgivande i det hotade Syldavien. Arabiska emirer må vara självsvåldiga och ha odrägliga söner, men står ändå för det ordnade samhället, liksom deras indiska ståndsbröder maharadjorna. Den engelska kolonialmakten är visserligen korrumperad i Shanghai. Men i övrigt gäller cricketidealen. Den som söker omprövning och revolution söker förgäves i belgaren Georges Rémis fotoexakta teckningar.
Européer är från Venus och fredliga, amerikaner är från Mars och reagerar som krigsguden, påstod för några år sedan den amerikanske författaren George Kagan. Tintin bekräftar tesen. Rättvisans och de svagas ständige förkämpe är märkligt opolitisk i en värld omisskännligt präglad av samtidens fördomar. Före andra världskriget utgavs den i dag omdebatterade boken Tintin i Kongo, där de svarta fullt ut bekräftar medelbelgarens syn på negrer. I Tintin i Sovjet förlöjligas kommunismen, när reportern åker till Amerika möter han effektiva men dött krassa affärsmän. I Den mystiska stjärnan har de skurkaktigt rika bankmännen markerade kroknäsor.
Men i Blå Lotus förskjuts fördomarna. Japanen herr Mitsuhirato gör sitt bästa för att förtrycka kineser i Shanghai och de koloniala engelsmännen är hans tysta medbrottslingar. I böckerna om Mellanöstern framträder den dolske doktor Müller, vars ursprung är tydligt berlinskt. Och när Tintin kommer till Balkan hotas den hävdvunnet toleranta syldaviska monarkin av Borduriens militärdiktator (vars land har Messerschmittjaktplan) och Müsstlers fascistiska femtekolonn. Müsstler ja – en korsning av Muss-olini och Hit-ler?
Georges Rémi själv anklagades för kollaboration under den tyska ockupationen 1940-44. Han försvarade sig med att han var absolut opolitisk och bara ville roa. Hans serier ger på mig intrycket att vara skapade av en godhjärtad politisk analfabet som inte kan värja sig mot samtidens fördomar. Europas nittonhundratal i ett nötskal?
Andra har tolkat in mycket i serierna. Finns det frimurarmotiv i Solens tempel? Vilken roll spelar färgen vitt i Tintin i Tibet? (Denna fråga ställs väl antagligen av en amerikan; det vita spelar ju en skickelsediger roll i amerikanen Melvilles Moby Dick.) Själv är jag mer jordnära. Varför övergår Rémi plötsligt till en mer karikerad tecknarstil mellan sidan fyra och fem i Blå lotus? Den frågan har jag aldrig fått svar på? Vet någon i läsekretsen?
Per Dahl









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (56 ST.)
ANNONSERA