Eget hem och egen makt även till förorten
När Ebba Busch Thor, kristdemokraternas ledare, framträder på politikerveckan i Järva kan ingen anklaga henne för att vara defensiv. Hon bokstavligen skäller ut lokala beslutsfattare som finansierat en väggmålning över tungt kriminella. En sådan skulle aldrig accepterats i välmående stadsdelar, konstaterade KD-ledaren och fick applåder.
Hon talar om vikten av integration och det egna ansvaret och kritiserar mångkulturalister som gjort invandrare en björntjänst genom att förminska svensk kultur.
Retoriken är det inge fel på. Men det är de idépolitiskt förankrade förslagen som är mer intressanta. KD:s problem de senaste åren har varit att förslag inte ansetts relatera till partiet själ och dna. Att lyfta sjukvårdsfrågan och gemensamma lösningar är bra, men varför en flytt av vården från landsting till staten skulle vara en fördel för inte direkt tankarna till värden som den annars hyllade närhetsprincipen.
Idébaserat är däremot partiets engagemang för de boende i resurssvaga miljonprogramsområden. Fler ska få möjlighet att äga sin bostad, sade Ebba Busch Thor på scenen inför väljare som bor i hyresrätter.
Ombildningar i Stockholm fick ett dåligt rykte efter det att hyresrätter såldes till hyresgästerna till vrakpriser i innerstaden. Ebba Busch Thors förslag nu för istället tankarna tillbaka mot den svenska egnahemsrörelsen. Genom eget ägande stärks familjer, det egna hemmet stärker också viljan att bidra till trygghet i området. Dessutom är det ekonomiskt fördelaktigare att äga än hyra sin bostad.
En gång var det socialdemokratin som skapade HSB och inrättade bostadsrätten – ett folkrörelsepräglat ägande av bostaden. Högern tog vid. Något som statsvetaren Stig-Björn Ljunggren visade i sin doktorsavhandling Folkhemskapitalismen.
Ägardemokratin blev en alternativ borgerlig välfärdsmodell även om den främst gällde den från landsbygden importerade villan.
Kristdemokraterna inlemmar med sitt förslag förortens invånare i denna ägarmodell. Till bilden hör att invandrare ofta kommer från kulturer där man äger sin bostad. Här finns inte bara det individualistiska förhållningssättet att den enskilde kan påverka sitt liv utan förekomsten av bostadsrätter stärker också hela området.
Den som i dag får jobb och inkomst flyttar, bort från slöjpoliser, gängkriminella och lågstatus. Därför finns det en stark social dimension i förslaget – det kan bidra till att lyfta hela områden och inte bara individer när den som fått jobb klan bo kvar i områdets bostadsrätter.
Så anspelar bostadspolitik enligt KD-modell på partiets tradition. Ägarmakt ska ges till fler. Engagemanget finns för samhällets resurssvaga. Och ägandet ges en moralisk dimension. Det handlar mer om att vårda och förvalta än att spekulera. Säg inte att idéerna är helt frånvarande inför höstens val.
