• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Bakgrund, torsdag; Per Dahl

E-demokrati som inte blir Babels E-torn

Ledare 2009-02-25 | Uppdaterad 2009-03-06

Även Kalmar vill liva upp politikens förankrande rötter, och det diskuteras om kommunens fullmäktigemöten kanske ska sändas över webb-TV till en intresserad allmänhet.

Förslagen är värda att ta på allvar. En del av den kritik som riktas mot kommunalpolitiken är ju att de valda ofta inte är särskilt representativa för vanliga människor, som har annat att göra än att ägna tid åt politik. Politiken blir en fråga för de närmast sörjande, förutom vart fjärde år, vid valen. Och vi ser hur partiorganisationerna bakom fullmäktigegrupperna glesnar allt mer. Vissa partier annonserar efter intresserade kandidater i tidningarna.

Samtidigt vet de som varit med att debatter via människors datorer är väldigt känsliga för att domineras av pratglada, som till slut skrämmer bort oss andra. Hänsynens och toleransens sociala normer flagnar lätt när vi inte ser våra medmänniskor utan bara hamrar på våra tangentbräden. Det finns en tydlig risk att e-diskussioner förvandlas till e-mobbing.

Waldemar Ingdahl vid tankesmedjan Eudoxa har ställt samman en liten men tänkvärd rapport om e-demokratins möjligheter och fallgropar. Hans främsta tes är att vi först ska tänka efter var de verkligt stora praktiska fördelarna finns.

Går vi exempelvis in på Högsbys hemsida finner vi samlat uppgifterna om barnomsorg, förskolor och grundskolor och all annan besläktad ungdomsverksamhet. Jag försöker föreställa mig hur föräldrar och unga har det. Skulle det underlätta om de kunde diskutera skolfrågor med kommunens utbildningsutskott eller med barn- och utbildningsförvaltningen via hemdatorn?

Kanske. Det är enklare än att skriva brev, och inte alla har möjlighet att ta kontakt med de valda var för sig. Eller är Högsby så litet att det ligger närmare till hands att lyfta luren och tala direkt med skolchefen Anders Johansson eller de tre ordinarie utskottsledamöterna Magnus Ek, Magnus Gabrielsson och Mona Svensson? E-et i ”e-demokrati” är ju inget självändamål, det är ordets andra led som är det viktiga.

Min egen erfarenhet – men jag bor ju i en större kommun – är att det nog kan finnas trösklar för att ringa upp folk personligen som man inte känner. Att kommunicera lite mer opersonligt via en dator är då långt enklare.

Samma sak gäller områden som exempelvis äldreomsorg. Utflugna barn som bor på andra platser skulle exempelvis få det enklare att reagera på hur gamla föräldrar har det, om de kunde ge sig till känna direkt till Högsbys socialutskott.

Däremot tror jag inte alls på mer allmänna diskussioner via datorer. De tas så lätt över av de specialintresserade medan övriga är tysta. För breda ämnen är och förblir tidningar och andra massmedia långt bättre kanaler. De har dessutom den professionella förmågan att ordna och regissera utbytena så att de faktiskt blir intressanta för många. Försök vara insändarredaktör en vecka…

Det finns som sagt många faror och fallgropar. De hängivna kan resa hela Babels E-torn mot himlen, med känd utgång. Men nog finns det utrymme får långt mer delaktighet i kommunala frågor än i dag. Och för utbyte mellan medborgare och kommun vid sidan av formbundna fullmäktigemöten. Bara vi håller oss på e-jorden.

Per Dahl

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: