• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Bakgrund, måndag; Lotte Lundgren

Drabbad av journalistik är var och en emellanåt

Ledare 2008-10-26 | Uppdaterad 2009-01-28

FAKTA

Wigorts Yngvesson, Susanne, 2008, Drabbad av journalistik : moral och värderingar bakom rubrikerna (120 s, isbn 978-91-85333-23-3). Visby: Eddy.se, 2008.

Ofta får vi som arbetar på tidningar höra att det blir fel, gärna i rubriksättningen. När vi letar tillsammans genom texten är det svårt att hitta rena sakfel, det bara känns jobbigt, inte rätt, kan den intervjuade i efterhand berätta. Men vad är det då som gått snett? Oftast ingenting. Det finns helt enkelt inga konkreta fel att peka på.

Susanne Wigorts Yngvesson ger sig in i moralfrågor och värderingar bakom rubrikerna i den nyutkomna boken Drabbad av journalistik. Susanne Wigorts Yngvesson är teologie doktor i etik, journalistutbildad och sitter med i Pressens Samarbetsnämnd.

Hon analyserar känslan som människor kan ha när de har förekommit i tidningen med att det finns ett främlingskap för sig själv i texten. En orsak till det är att vi normalt inte ser på oss själva som stereotyper eller utifrån avgränsade teman. Men stereotyperna är en av förutsättningarna för exponering i en journalistisk berättelse. Ord som förenkling och igenkänning svävar som ett mantra över all nyhetsjournalistik. Och Susanne Wigorts Yngvesson fortsätter:

Att förvandla en enskild del till den sammanfattande helheten är rutin i nyhetsproduktion, särskilt tydlig i rubriksättningen. Individer fyller funktioner i redan färdiga mallar och är användbara endast i den mån de platsar i infallsvinkeln. Så måste det vara. Annars skulle berättelsen bli obegriplig.

När man någon gång som reporter blir mycket nöjd är när kommentaren är som följer: " Tack, du skrev inte vad jag sade utan du skrev vad jag menade". För just så är det. Vi journalister ska omvandla orden som strömmar ut i stackato till en hygglig text som gärna någon också ska vilja läsa. Texten blir ju sällan intressantare, möjligen barra vassare, än berättarens historia. Innehållsmässigt kan vi inte lägga till. Bara dra ifrån.

Susanne Wigorts Yngvesson ger exempel på hur en reporter på DN intervjuar skjutjärnsreportrar på Aftonbladet och Expressen. Den ena skjutjärnsreportern säger efteråt: " Jag vet att jag har sagt det jag har påstås ha sagt. Ändå. Jag känner inte igen mig. Journalisten du beskriver är inte jag."

Hennes exempel visar att journalistik är ett medium som konstruerar nya verkligheter där enskilda intervjuade kan ha svårt att känna igen sig. All journalistik hur begåvad den än är, förvandlar människor och händelser till objekt. Det är det som är hantverket, att konstruera en exemplarisk tolkning i den ständigt pågående berättelsen om verkligheten.

Boken är en tillgång för oss journalister men framför allt för alla som kommer i kontakt med oss via sitt jobb eller sin fritid och som vill förstå varför det blir som det blir när ord ska omvandlas från ljud till text.

Lotte Lundgren

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: