Annons

Digital skatt för rättvis konkurrens

I den europeiska debatten är Sverige en av lågskatteförespråkarna.
Publicerad 26 mars 2018
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Med ny syn på digital skatt: statsminister Stefan Löfven vid förra veckans toppmöte i Bryssel.
Med ny syn på digital skatt: statsminister Stefan Löfven vid förra veckans toppmöte i Bryssel.Foto: Wiktor Nummelin / TT

Att döma av den svenska debatten är den rödgröna regeringen sällan främmande för skattehöjningar, besjälad av att skapa rättvisa konkurrensvillkor och särskilt upprörd över bristfällig skattemoral.

När samma regering agerar på EU-nivå är det dock lite annorlunda. I fråga om den så kallade digitala skatten, en skatt riktad mot stora nätföretag som Google och Facebook, har den svenska regeringen tillhört den skeptiska minoriteten i EU tillsammans med unionens eget skatteparadis Irland.

Annons

Frågan om digitalskatt har hanterats inom EU-kommissionen, som i förra veckan la fram ett förslag till hur beskattningen på nätjättarnas verksamhet kan ske i Europa. På lång sikt vill kommissionen att företag ska betala skatt där interaktionen med deras digitala kunder finns, på kort sikt vill den införa en tillfällig skatt. Sverige har inte velat någotdera. Frågan bör istället ”lösas globalt”, enligt finansminister Magdalena Andersson, och en skatt på stora digitala företag blir dessutom i praktiken en skatt riktad mot amerikanska intressen. ”Det är ju redan ett lite uppskruvat tonläge med anledning av ståltullarna. Tonläget riskerar ju att skruvas upp ytterligare om EU skulle gå fram med något som kan uppfattas som aggressivt”, har Andersson sagt. Av de 150 bolag som skulle betala denna skatt är hälften amerikanska.

När Europas stats-och regeringschefer samlades Bryssel i veckan hade de en ”uppriktig diskussion” om beskattning, vilket är ett sätt att säga att länderna står väldigt långt ifrån varandra. Diskussionen tycks dock ha förändrat Sveriges position något. Efter samtalen sa statsminister Löfven: ”Det finns ett problem. Men hur man ska ta sig an det kräver lite balans. Det kan slå tillbaka om man gör fel.” Det låter som en position Sverige borde ha intagit från början.

Samtidigt var frågorna som diskuterades vid toppmötet ganska enkelspåriga. De digitala företagens skatteplanering betraktades bara som en orsak till att skattebasen urholkas och statens intäkter minskar. Vad man då glömmer är att de också konkurrerar med ”analoga” företag, företag som betalar en mycket högre skatt på vinsten av sin av sin annonsförsäljning. Det är möjligt, för att inte säga högst sannolikt, att den nu pågående förskjutningen av annonsinvesteringar från traditionella medier till internetbaserade annonskanaler hade skett i alla fall. Men de traditionella mediernas konkurrenssituation har knappast underlättats av att de i praktiken har haft en högre skattesats. De har i praktiken bestraffats för sin lokala närvaro.

Och det handlar om ganska mycket pengar. Enligt Nordicom vid Göteborgs universitet investerade svenska annonsörer nästan tio miljarder kronor i reklam förmedlad av globala teknikföretag som Google och Facebook under 2016. Det motsvarar två tredjedelar av den totala digitala reklamförsäljningen i Sverige.

Det är alltså inte enbart så att skattebasen urholkas och skatteintäkterna minskar när digitala företag inte betalar skatt i relationen till vinsten de gör på en viss marknad. Det är också så att traditionella företag betalar inte mindre i skatt till följd av att deras vinst blir mindre – och vill det sig riktigt illa har de överhuvudtaget ingen vinst att beskatta längre. Den ojämlika konkurrenssituationen blir då ett hot mot mediemångfald och lokal närvaro. Om kulturministern gick för långt när hon sa sig ligga sömnlös om nätterna på grund av de svenska medieföretagens utsatthet, har finansministern och statsministern hittills tagit alltför lätt på samma företags situation.

Daniel BrawSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons