Det viktiga sociala ansvaret

Ledare
Foto:

I Storbritannien har nye premiärministern David Cameron etablerat en socialkonservativ politisk linje.

Artikeln publicerades 15 juli 2010.

En politik som i viktiga avseenden går emot hans föregångare Margaret Thatcher. Hon för sin del ledde liberalkonservatismen till sina största politiska framgångar. Ett välbekant Thatcher-uttalande är att det finns ingenting sådant som samhället. Cameron hävdar tvärtom att visst finns samhället, och det är viktigare än allt.

Konservatismens idéutveckling har sålunda tagit olika spår under sina 200 år. I Europa har den främsta skiljelinjen alltid gått mellan de liberalkonservativa och de socialkonservativa. Kortfattat kan man säga att liberalkonservatismen är mer ekonomiskt liberal och kritisk till välfärdsstaten, medan socialkonservatismen uppfunnit (se kommande delartikel) den moderna välfärdsmodellen och förordar en reglerad marknadsekonomi.

I USA framträdde vid 2000-talets början George W. Bush som frontperson för neokonservatismen, en imperialistisk, tämligen liberalt inriktad linje som är kontroversiell i Europa också bland konservativa. På den europeiska kontinenten har socialkonservatismen frodats längre än i den anglosaxiska världen, särskilt bland kristdemokratiska partier. Camerons framgångar markerar början på en helt ny era för den socialt ansvarstagande konservatismen, en linje som faktiskt Bush också försökte närma sig innan hans fokus skiftade markant efter 11 september-händelserna.
Socialkonservatismen värnar särskilt samhällsgemenskapen och familjen som dess minsta grundsten. Decentraliserad makt är lika viktigt som personligt ansvar. Även om man försvarar västerländsk kultur och gemenskap, så vill man samtidigt värna den nationella särarten. Detta har t.ex. kommit till uttryck i Camerons starka kritik av den federalistiska utvecklingen inom EU. Att påtvinga andra nationer sina egna seder och bruk är oförenligt med ett socialkonservativt synsätt. Redan konservatismens lärofader Edmund Burke motsatte sig imperialismen, och konservativa anser i allmänhet att det är viktigt att förhålla sig respektfullt gentemot människor från andra kulturer. Ens egna referensramar stämmer ju sannolikt inte överens med någon som har en helt annan bakgrund.

Att människor är olika anses naturligt. Därigenom kan vi också komplettera varandra bättre. Viktigt för socialkonservativ politik är utgångspunkten att olika människor gör olika val, varför man också eftersträvar ett så fritt civilsamhälle som möjligt. Vid sidan om familjens självständiga ställning vill man även befrämja den personliga integriteten och det privata näringslivet. Fastän de socialkonservativa oreserverat försvarar staten, så är konservativa genomgående emot en alltför ingripande statsmakt. En totalitär statsmakt är fullständigt oförenligt med konservativa ideal. Inom konservatismen anses statens funktion vara att administrera, skydda medborgarna genom ändamålsenligt rättsväsende och försvarsmakt, samt upprätthålla hävdvunna normer.

En socialkonservativ snarare än liberal ekonomisyn är att marknaden behöver förmås att ta hänsyn till moral, kulturvärden och det långsiktigt goda. En marknadsekonomi bygger på utbud och efterfrågan, men vad som helst ska inte bjudas ut på marknaden och konsumenter anses ha ansvar för sina preferenser. Cameron kritiserar också slit-och-slängmentaliteten.
I konsumtionssamhället har de tidlösa, långsiktigt hållbara lösningarna mist sitt värde såväl för konsumenterna som för producenterna – vilket går stick i stäv med socialkonservativa ideal. Inte minst nu i finanskrisens kölvatten är det fullt förståeligt att konservativa perspektiv i allmänhet och socialkonservativa i synnerhet vinner alltmer terräng i debatten.