Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Ledare 2011-07-14 | Uppdaterad 2011-07-14
Som kvinna med invandrad bakgrund får man ofta anledning att reflektera kring en särskild del av samhällsutvecklingen.
Jag tänker främst på hur vedertagna de kollektivistiska tankegångarna lyckats bli, hur enkelt individens betydelse kunnat degraderas till att enbart handla om representativitet. Både sådan som uppfattas som "god" och sådan som är "dålig".
Å ena sidan kvinnolobbyn med minnesvärda citat som "Alla män är djur". Den gången uttalade av Irene von Wachenfeldt, då ordförande i kvinnojourernas riksförbund, i dokumentären "Könskriget" från år 2005. Å andra sidan Sverigedemokraterna som senast i helgens Almedalstal subtilt sammankopplade de flesta av Sveriges problem, och därigenom motsatsvis dess lösningar, med gruppen invandrare.
Lägg därtill den debatt som ständigt pyr, den om invandrares och kvinnors underrepresentation i alla upptänkliga sammanhang. Under Almedalsveckan uttryckte debattören Mikolaj Norek sin oro i Aftonbladet över att invandrarna lyste med sin frånvaro i Visby. Jag blev fullständigt galen!
I valrörelsen såg jag en debatt mellan Gudrun Schyman och Jimmie Åkesson i Svt:s Agenda. Som väntat anklagade Schyman Åkesson för att kollektivisera invandrarnas skuld i brottsstatistiken. Lika väntat kontrade Åkesson med att Schyman ägnade sig åt exakt samma sak när hon talade om mäns våld mot kvinnor. De hade bägge rätt, på varsitt sätt, och fel på samma vis, samtidigt.
Som individ först och kvinna sen vill jag att insatser vidtas mot den man som slår en kvinna. Men inte för att hon är kvinna, utan för att han genom sin handling kränker hennes människovärde. Som individ först och invandrad sen vill jag att åtgärder vidtas mot de invandrade personer som ägnar sig åt att begå brott. Men inte för att de är invandrade, utan för att brott ska stävjas i ett civiliserat samhälle.
I kollektivisternas och representativitetshetsarnas värld är vi dömda att för evigt tillhöra den grupp vi råkat födas in i. Som invandrad blir du aldrig svensk, som kvinna är du alltid ett potentiellt offer. När man efterfrågar fler invandrare i Almedalen efterfrågar man fler stereotyper, man fastslår att invandrare enbart är intressanta om de bekräftar nidbilden av "invandraren". Om så inte vore fallet hade man snabbt insett att vi var många med invandrarbakgrund på plats.
För kollektivistiska teoretiker krävs ett fåtal exempel för att bekräfta teorin. Framgångsrika styrelsekvinnor tas som intäkt för god lönsamhet, muslimsk fundamentalism är ett tecken på allmän terrorism, en mans våld mot en kvinna resultat av könsmaktsordningen.
Slutsatsen är därmed enkel: jag är lika negativt inställd till att jag ska kunna dra fördelar av min, påtvingade eller självvalda, anknytning till ett visst kollektivt, som att jag ska behöva stå till svars för vad en annan individ ur kollektivet gör sig skyldig till. Att ta avstånd från teorier som reducerar människor till kollektiv, som fråntar dem deras personliga ansvar, är att lägga skuldbördan där den hör hemma - hos individen.
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Håkan Carlsson
hakan.carlsson@ot.se
Telefon: 0491-575 13











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA