Det svenska missnöjet är brett men inte djupt

Ledare Artikeln publicerades
S-sympatisörerna har betydligt lägre förtroende för sin ledare än för tjugo år sedan.
Foto:TT
S-sympatisörerna har betydligt lägre förtroende för sin ledare än för tjugo år sedan.

Påverkansoperationerna har hittills misslyckats.

Ska stämningsläget i Sverige sammanfattas i två ord får det nog bli dessa: postmateriell pessimism. Enligt SOM-institutets senaste undersökning gör svenskar en mindre negativ bedömning av den svenska ekonomin och en stabilt positiv bedömning av den privata ekonomin. Samtidigt är det allt färre som anser att landet är på väg åt rätt håll: andelen har minskat med en dryg tredjedel sedan 2012, från 29 till 18 procent.

En udda detalj i sammanhanget är att pessimismen är ganska jämnt utbredd oavsett partisympatier. Vänsterpartiets sympatisörer är till exempel lika skeptiska till utvecklingen som Moderaternas. Bara var tredje miljöpartisympatisör tycker att regeringen sköter sina uppgifter bra. Förtroendet för S-ledaren i de egna leden har minskat med 40 procent på tjugo år.

Att landskapet har blivit svårare att orientera sig i framgår också av hur få som är partiövertygade och som placerar sig till höger eller vänster. I båda avseendena var 2010 ett betydligt bättre år för (höger)partierna. Den totala omprövningen av Fredrik Reinfeldts statsministertid framstår i detta perspektiv som djupt orättvis. Inte enbart var det då fler än någonsin som placerade in sig till höger på den politiska skalan, det slogs också rekord för hur många som kan tycka att regeringen sköter sin uppgift bra (59 procent, att jämföra med 27 procent 2016).

Lyckligtvis är Sverige starkare än det politiska toppskiktet. Nöjdheten med den svenska demokratin är större i dag än i början av 2000-talet. Förtroendet för svenska politiker i allmänhet är större. Styrelseskicket är en ickefråga bland väljarna, liksom demokratin.

Detta låter kanske som självklarheter men klimatet har under perioden förändrats radikalt. Det pågår påverkansoperationer mot Sverige, liksom mot grannländerna, som syftar till att försvaga medborgarnas tillit till det politiska systemet. När misstron går utöver enskilda personer och träffar själva ordningen är landets förmåga att fatta självständiga beslut allvarligt skadad. Här finns en uppenbar risk att förmenta "sanningssägare" slutar som nyttiga idioter åt Sverigefientliga intressen. Vad SOM-institutet visar är dock att dessa ansträngningar har misslyckats. Entusiasmen för partier och enskilda politiker har varit större, men tilliten till systemet är orubbad.