Annons

Martin Tunström: Det stora sveket mot tiggarna

På Diakonicentrum i Växjö var man väl medveten att tiggarna utnyttjades av de nu åtalade ”bossarna”. Men det är fler som måste vara djupt självkritiska i dag.
Martin TunströmSkicka e-post
Ledare • Publicerad 21 september 2018
Martin Tunström
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Barometern Oskarshamns-Tidningen politiska etikett är moderat.
Tiggarnas pengar gick till byggandet av ligaledarens hus i Bulgarien.
Tiggarnas pengar gick till byggandet av ligaledarens hus i Bulgarien.

När den stora tiggerihärvan med förgreningar till Virserum och Hultsfred började att nystas upp av polisen framgick det med all önskvärd tydlighet att de vanliga i Sverige rådande föreställningarna om tiggarnas villkor inte stämde. I vart fall inte i detta fall.

Nej, det kunde inte kallas ”för frivilligt” när tiggare misshandlats av ligaledare. Det var organiserat och ett flertal personer tjänade själva stora pengar på att utnyttja andra.

Annons

Förundersökningen som Smålandspostens kriminalreporter Daniel Johansson tagit del av vederlägger också en annan vanlig uppfattning i Sverige. Det har ofta framhållits att tiggande av små summor i Sverige på grund av valutakurser och ett lägre kostnadsläge i Rumänien och Bulgarien skulle hjälpa utsatta grupper att investera i boenden och ge barnen en bättre start i livet.

Sant är att de utpekade ligaledarna levde bodde i moderna bostäder med guldräcken, kakel och klinker. Tiggarna bodde i hus utan vatten och el med jordgolv.

En rad kristna organisationer - Läkarmissionen, Liv och ljus, SAM-hjälpen - som i flera år på plats arbetat med romer i regionen har sedan länge hävdat att hjälp på plats är det enda receptet för att lyfta grupperna ur fattigdom och utsatthet. ”Ge inte till tiggare”, sade dom och möttes av ekumenisk tystnad.

Svenska kyrkans församlingar valde på flera håll i landet en annan strategi genom det diakonala arbetet. Diakonicentrum i Växjö hade varit på plats i Bulgarien och sett den ”milsvidda skillnaden” i levnadsvillkor, man var också enligt polisförhören väl medveten om att ”bossar” utnyttjade tiggare: Ändå var ledningen övertygad om att man hjälpte ”den lilla människan”. I Kalmar fanns engagemanget länge för Salvelägret som kommunen upplåtit åt tiggare helt i strid med rekommendationerna från regeringens samordnare.

Men det går också att betrakta kyrkornas öppna dörrar som något påtvingat. Det offentliga rummet öppnades för tiggeri medan tiggarna hänvisades till civilsamhällets och vanligen kyrkornas verksamhet. Det var också ett slags offentlig dubbelmoral.

Annons
Annons
Annons
Annons