• SKRIV UT
• KOMMENTARER (1)
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Det otidsenliga biståndet

Ledare 2010-07-29 | Uppdaterad 2010-07-29

På listan finns Kina, Sudan och Tibet med. De har också det gemensamt att de årligen får bistånd från Sverige. Erfarenheten visar att bistånd till skurkstater ofta går ner i makthavarnas egna fickor eller används som budgetunderstöd.
Den brittiska människorättsorganisationen Global Witness har på senare år klargjort att biståndspengarna från väst bara ökar korruptionen och de sociala problemen i u-länderna. Enligt en svensk rapport av Staffan Ivarsson och Stefan Fölster i mars 2009 var det inte heller ett enda av 108 granskade svenska biståndsprojekt vars resultat kunde utvärderas i efterhand.
Kan det finnas en koppling mellan det fortsatta förtrycket i ett land och att miljarder strömmar in i biståndspengar? Kan det vara så att diktatorerna i själva verket ser biståndet som en säker inkomstkälla från väst så länge som de förtrycker sitt folk?

I vilket fall som helst är det verkligen på tiden att Sverige stryper sitt bistånd till dessa skurkstater. Vi borde faktiskt också se över hela biståndspolitiken, och i stor utsträckning ersätta den med en ny form av statlig u-landshjälp. Det vill säga om syftet med sådan politik är att vi ska komma till rätta med de reella problemen i tredje världen.

Mer än någonting annat borde vi förse u-länderna med vad som inom företagsvärlden kallas för know-how. På ren svenska färdigheter och kunskaper. Visst handlar även det om att avsätta pengar, men de skulle då ges i form av betydligt mer konkreta personresurser.
Det är också mycket viktigt att västvärlden avskaffar subventionerna till sitt jordbruk, som effektivt håller nere världsmarknadspriset på lättodlade basvaror. Detta medför att både u-ländernas internationella konkurrenskraft och deras samhällsutveckling hämmas enormt. Här kan man verkligen tala om en egoistisk utrikespolitik inom den rika världen, som håller kvar tredje världen i ett ekonomiskt underutvecklat tillstånd.

Denna form av ekonomiskt uppbyggeliga åtgärder är betydligt mer verksamma än att skänka pengar till tredje världen. Humankapital och undanröjande av handelshinder är en form av u-landshjälp som inte kan försvinna i korrupta politikers djupa fickor. Dessutom skapar det en jordmån för demokratisk utveckling snarare än att understödja diktatoriska förtryckarregimer av värsta sort.
Som vi läste om i Ulf Wickboms artikelserie Kinapuffar i Barometern-OT förra veckan, är Kina knappast heller ett av världens fattigaste länder nuförtiden. Kina är tvärtom en uppseglande militär och ekonomisk stormakt. 2000-talet bjuder oss helt andra utmaningar, som fordrar helt andra lösningar, än dem vi såg framför oss under 1900–talet. Och vi måste ta oss an dessa med realistisk klarsynthet snarare än idealistisk naivitet.

• SKRIV UT
• KOMMENTARER (1)
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: