Det grälsjuka samtalet skadar demokratin

Ledare Artikeln publicerades

Det politiska samtalet måste präglas mer av dialog, annars växer politikerföraktet liksom de populistiska strömningarna, skriver Louise Bringselius.

Egentligen borde det inte vara så spektakulärt. Att politiker debatterar är vi vana vid. Men när Annie Lööf och Jonas Sjöstedt gör sin debatturné är det med den uttalade ambitionen att föra ett samtal utan hetsiga angrepp eller slag under bältet. Två personer på helt olika politiska planhalvor, som bara vill förklara hur deras politiska övertygelser skiljer sig åt och var de överlappar. ”För att vi kan skilja på sak och person”, säger Lööf. Och debatten blir full av skratt och vänskaplighet, trots deras stora åsiktsskillnader.

Precis så som alla vuxna människor ska kunna samtala. Med respekt och värme.

Att det här sticker ut beror på att många upplever att politiker uppträder som grälsjuka barn. Alltför få är beredda att föra ett nyanserat och konstruktivt samtal, där man antingen försöker hitta gemensam grund eller respekterar att motparten tycker annorlunda. I stället har väljare vant sig vid positioneringar och utspel - en taktik som inte är konstruktiv och som inte heller gör politiken särskilt attraktiv.

I Kalmar valde kommunens oppositionsråd Christina Forsnes (M) i dagarna att kliva ned från sin position. Hon berättar om en hård ton i politiken, med maktallianser och ryktesspridning. ”Det är smutsigare än jag trodde. Allt handlar om att positionera sig, det är synd, jag vill att vi ska fokusera på bra konstruktiv politik i stället."Liknande kritik hörs även från politiken i andra delar av landet.

Inte bara medborgare är således trötta på trätandet, utan även många av de som verkar inom politiken. Ändå är det just de som måste vända skeppet och skapa en mer konstruktiv och positiv kultur. Med dagens parlamentariska läge är dialog viktigare än någonsin. Många kommuner har nu blocköverskridande samarbeten, visar en aktuell studie från SKL. Men i rikspolitiken råder snålblåst och det är sällan det ena politiska lägret hörs berömma det andra - om det inte är med en ironisk eller mästrande underton. Ändå är det just sådan förhandlingsvilja som krävs i en tid då de tidigare två politiska blocken har blivit tre.

Förhandlingsvilja och en konstruktiv dialog över partigränser är också vad väljarna vill se, enligt flera undersökningar. Väljarna önskar ett ärligt, konstruktivt och nyanserat samtal, men möter politiker med plakat och paroller. Ju mer väljarna drar sig undan, desto mer plakatpolitik och positioneringar blir svaret, då politikerna tror att problemet är otydlighet kring skillnader i partiprogrammen. Det är olyckligt, eftersom man riskerar att fastna i en karusell som bara leder till mer politikerförakt och därmed vind i seglen åt populistiska partier och demagoger som vill hävda att de ställer sig utanför den här sandlådan.

I filosofin talar man om välvillighetsprincipen (the principle of charity). Med det avses en ambition att tolka motpartens argument som klokt och godhjärtat, även om det finns utrymme för andra, mindre vänliga tolkningar som skulle försvaga motståndaren. Det är en princip som borde vara utgångspunkt för varje möte mellan människor – viljan att mötas. Så även i politiken. Politiker är mogna att ha makten först när de kan samtala som vuxna sansade människor, med en vänlig ton, respekt för motpartens ståndpunkt och en beredvillighet att ompröva idéer.

Sveriges samling i sorgen efter dådet på Drottninggatan den 7 april visar på styrkan i gemenskapen. I en tid av oro i världen behövs den mer än någonsin.

Fakta

Louise Bringselius

Fil dr och docent i företagsekonomi vid Lunds universitet. Bördig från Kalmar.

Visa mer...