Desperat klasskamp när S ska legitimera Jöken
Socialdemokraterna regerar genom Januariöverenskommelsen vidare, men till priset av att tvingas genomföra en massa politik som partiet egentligen är emot: slopad värnskatt, marknadshyror, reform av arbetsrätten. Hur ska partiet lyckas med detta utan att förlora självrespekten? Det svar som har utkristalliserat sig under semestern är tydligen: genom att åtminstone i retoriken angripa ”överklassen” som Sveriges stora samhällsproblem.
Statsministern slog an tonen i en intervju med Dagens Nyheter, där han utan motfrågor sa sig veta att det är invånarna i Danderyds kommun som genom sin narkotikaanvändning finansierar gängkriminaliteten i förorterna. Ett dylikt angrepp mot ungdomar i en enskild, dessutom liten, kommun torde knappast ha förekommit från ministerhåll tidigare.
Men Löfven är inte ensam. Justitieminister Morgan Johansson skriver: ”Det är i stor utsträckning överklassen som håller igång narkotikahandeln i storstadsområdena. Det är belagt.”
Chefredaktören för Socialdemokraternas intellektuella tidskrift Tiden, Payam Moula, gör överklassen skyldig till alla stora samhällsproblem: ”Jag avskyr överklassen ... Utan en överklass skulle vi ha ett starkare försvar, fler poliser och högre pensioner.”
För medborgare utanför den socialdemokratiska miljön måste detta klasshat framstå som djupt främmande. Vad är överklassen idag? Upplever någon väljare den som problematisk? Och om den är ett så stort problem, varför har Löfven aldrig ens nämnt överklassen i någon av alla riksdagsdebatter?
Den partitaktiska logiken är lätt att förstå. Budgeten för 2020 kommer att innehålla en hel som Socialdemokraterna inte gick till val på, varför väljarna på annat sätt måste försäkras om att de valde rätt. Men det är både intressant och beklämmande att se hur lättvindigt S överger intresset för samhällsutmaningar och intellektuell hederlighet.
Morgan Johanssons ”belägg” för överklassens skuld till narkotikahandeln är till exempel ett referat i Aftonbladet av en föråldrad studie. I en nyare version av enkäten visade sig ungdomarna i Danderyds kommun inte konsumera narkotika oftare än genomsnittet i Stockholms stad. Enligt Stockholmsenkäten 2018 var det 13 procent av pojkarna som hade använt narkotika någon gång under den senaste månaden, inte 20 som i 2016 års undersökning. Motsvarande resultat för flickor var sex procent, att jämföra med tolv år 2016. Starkare än så här är inte justitieministerns belägg eller statsministerns insikter.
Den socialdemokratiska partitaktiken är förvisso uppenbar. Men att skuldbelägga en hel samhällsklass och en hel kommun för gymnasisters enkätsvar ett enskilt år borde ändå vara under ett statsbärande partis värdighet.
