Den liberala oppositionen försvagar riksdagen
Om Centerns linje ska hållas, borde riksdagen hålla en misstroendeomröstning mot Margot Wallström. Nu är det nämligen tredje året i rad som ett enigt konstitutionsutskott riktar kritik mot hennes sätt att leda utrikesdepartementet och oförmåga att se till att handlingar hanteras på rätt sätt.
I år var kritiken dessutom ovanligt hård. ”Utskottet anser att det är synnerligen bekymmersamt att UD:s hantering av handlingar återkommande har gett upphov till klagomål som uppmärksammats i olika tillsyns- och granskningssammanhang”, skriver KU. Som ledamoten Tuve Skånberg (KD) sa vid pressträffen är detta så kraftigt som KU kan uttrycka sig utan att svära.
Men kopplingen mellan att KU ”prickar” ministrar och att riksdagen uttrycker sitt misstroende finns inte. Centerns val att inte delta i misstroendeomröstningen mot Annika Strandhäll utan invänta KU:s granskning är ologisk. Det rör sig om två helt olika slags processer, den ena politisk och den andra konstitutionell. De kan ha med varandra att göra men måste ingalunda göra det.
När man som C antyder att konstitutionsutskottet ger en slutgiltig bild av en ministers trovärdighet, gör man riksdagens kontrollmakt en otjänst. Konstitutionsutskottet uttrycker inte sin kritik på ett sådant sätt att den kan ligga till grund för vare sig misstroendevotum eller fortsatt förtroende.
Det har att göra med hur utskottet arbetar fram sina formuleringar. Utskottet är enigt i sina skrivningar, men hur de sedan bedöms är en öppen fråga. KU:s ordförande Karin Enström (M) sa att hon uppfattade det som att kritiken mot Strandhäll var allvarlig, men andra ledamöter verkade fästa mindre vikt vid kritiken. Och statsminister Stefan Löfven ansåg att KU-granskningen har gett Strandhäll rätt.
Idén att KU skulle uttala totala underkännanden är orealistisk. Utskottets tyngd ligger i att ledamöterna kommer överens, vilket förutsätter kompromisser som innefattar både V och SD. (I detta forum är det för övrigt helt okontroversiellt att SD:s åsikt väger lika tungt som alla andras.)
Att göra KU-granskningen utslagsgivande för huruvida misstroendeomröstning ska väckas, som Centern har gjort, är därför i praktiken att ta ifrån riksdagen ett av dess viktigaste verktyg. Man kan verkligen undra varför ett liberalt oppositionsparti vill göra det.
