Den enes frihet är den andres ofrihet på nätet

Ledare Artikeln publicerades

Sociala medier bidrar inte bara till pluralism utan ökar också spridningen av bland annat hatpropaganda, skriver Louise Bringselius.

Den enes frihet är den andres ofrihet. Det märks i pågående debatt kring Googles ansvar för spridningen av hatpropaganda i sina kanaler. Det handlar om bland annat nazistisk, antisemitisk propaganda. Google Sverige valde först att inte kommentera granskningen. Nu backar man, men fortfarande kvarstår ett stort arbete med uppstädning. Till och från blossar liknande debatter upp.

De sociala medierna tar inte ansvar när det gäller att stoppa spridande av hatpropaganda.
Foto: Jenny Kane
De sociala medierna tar inte ansvar när det gäller att stoppa spridande av hatpropaganda.

Hur allvarliga konsekvenserna kan bli när tech-bolag inom sociala media inte tar dessa frågor på allvar märks av de så kallade nättroll som arbetade systematiskt på Facebook för att påverka utfallet i det amerikanska presidentvalet. Många menar att Facebook här misslyckades att ta sitt samhällsansvar. Inom EU är man bekymrad över utvecklingen. År 2016 enades EU med Facebook, Twitter, YouTube och Microsoft om en "uppförandekod"för att minska utrymmet för hatpropaganda. Detta i kölvattnet av terrorattackerna i Paris och Bryssel. Men för att verkligen lyckas hålla koll på allt som läggs ut i deras kanaler krävs betydligt större insatser. I Sverige har exempelvis lagstiftningen skärpts. Men ett stort ansvar ligger fortfarande på tech-bolagen.

Flera av dessa bolag bygger sina framgångar på en vision om socialt ansvarstagande. Därför kan dagens kritik mot bristen på sådant ansvarstagande ses som paradoxal. De lanserades som frihetsprojekt, som skulle erbjuda en plattform för fri kunskapsspridning och kommunikation över nätet. I den bemärkelsen har bland annat Google, Facebook, Snapchat och Twitter revolutionerat samhället och vi har mycket att tacka dem för. YouTube har idag kommit att utvecklas till en stor plattform för fri utbildning.

Men det kan vara så att vi helt enkelt riskerar att älska ihjäl dessa bolag. Många sätter idag - delvis med rätta - sin tilltro till att de ska bidra till att lösa olika samhällsproblem. Här finns fantastiska förutsättningar att göra en viktig insats, inte minst i välfärdssektorn. Men risken är att det leder till fartblindhet och en känsla av att man har frikort, för den nya generation som ska utveckla dessa lösningar. Det kan också hindra dem från den insikt som krävs idag,nämligen att man inte bara är teknikbolag, utan i praktiken även publicister. Då krävs ett annat förhållningssätt. För publicister sitter avvägningen mellanyttrandefrihet och integritet i ryggmärgen. Det är samma avvägning som Google i högre grad måste hantera. Man kan inte ducka.

Socialt ansvarstagande är nämligen inte längre något som företag kan välja eller välja bort. Snarare har det blivit ett grundkrav som handlar om hur man lever och agerar i praktiken. Värderingar ska inte i förstahand uttalas, utan de ska märkas. Att exempelvis Google och Facebook har policys är en sak. Det är hur de agerar i praktiken som de kommer dömas utifrån. Då behövs ett större engagemang i frågan om människors integritet.

 

Louise Bringselius

Fil dr och docent i företagsekonomi vid Lunds universitet.