Annons

Den andra ön måste också försvaras

Ölands militärstrategiska betydelse betonas i ny rapport.
Publicerad 18 december 2017
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Vilken beredskap finns för att försvara Öland?
Vilken beredskap finns för att försvara Öland?Foto: Bezav Mahmod, Försvarsmakten

Att Gotland måste kunna försvaras torde få ha missat vid det här laget. 1 januari kommer ett regemente att inrättas på ön, med hänvisning till det säkerhetspolitiska läget i världen.

Öland hör man i dessa sammanhang mindre om. Ändå är även denna ö strategiskt högintressant, vilket framgår Kungliga krigsvetenskapsakademiens rapport Ett nytt totalförsvar som presenterades nyligen. I rapporten, eller ”vitboken” som den också kallas, står bland annat: ”Vid en analys med ryska ögon av lämpliga landområden i Sverige i anslutning till en konflikt i Baltikum framstår Gotland, Öland och kuststräckan Karlskrona­-Trelleborg som mest aktuella.” Öland har till och med vissa fördelar gentemot Gotland: ”Gotland erbjuder goda möj­ligheter defensivt och offensivt samt är lätt att avskärma från svenska förstärkningar. Södra Öland ger jämfört med Gotland nå­got bättre förutsättningar gentemot Nato men är för angriparen svårare att försvara.”

Annons

I medierapporteringen om vitboken var det vad det står om den alarmerande dåliga svenska civila beredskapen som fick mest uppmärksamhet. Men den militära dimensionen är nog så viktig. Vilken typ av scenarion handlar det om? Vad skulle en militär konflikt kunna tänkas syfta till? Det är frågor som alla medborgare bör förhålla sig till för att i egenskap av väljare kunna ställa rätt krav på de förtroendevalda.

En central insikt är att det kan uppstå en konflikt som Sverige vid första åsyn inte har något att göra med. Utgångspunkten i vitboken är att en eventuell konflikt kommer att handla om Baltikum och att Ryssland i det läget inte kan acceptera att Nato kan utnyttja svenskt territorium i försvaret av främst Estland och Lettland. ”Det är således främst södra halvan av Sverige, och där primärt Östersjöområdet, som kan antas beröras tidigt i det fall Ryssland vill hindra Sverige att upplåta baser till Nato eller att alliansen ges möjlighet att utnyttja svenskt luftrum eller sjöterritorium.” För detta syfte räcker det att kontrollera ett eller ett par områden. ”Det militära syftet är att ta ett om­råde, upprätta ett starkt försvar kring detta men inte att utvidga det mer än vad som fordras för att angriparen ska kunna verka med de stridskrafter som ska hota Natoflyg och sjötransporter i Östersjön.”

Det är här Öland kommer in i bilden. Öland är ett av de områden som ”utmärker sig som extra svårförsvarade” för svensk del samtidigt som det likt Gotland lätt att nå från Kaliningrad. Liksom på Gotland finns det på Öland "godtagbar hamnkapacitet” (Degerhamn) för den typ av operation som kan bli aktuell.

Nästa centrala insikt är att det ur angriparens perspektiv kan - och måste - gå fort. En konflikt i Baltikum berör ofrånkomligen hela Nato, vilket gör snabbheten till angriparens främsta möjlighet. Även Sverige kommer att få vänta på den hjälp som hela säkerhetspolitiken bygger på. Det kan enligt Krigsvetenskapsakademien ta veckor innan Sverige kan räkna med någon mer omfattande hjälp. Detta är varken militärt eller civilt hållbart - i båda fallen har Sverige mera ett enveckasförsvar. Och det är i sydöstra Sverige, annars inte ansett som den mest dynamiska eller väsentliga regionen, som det händer.

Daniel BrawSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons