Demokratins språk är svenska

Ledare Artikeln publicerades

Valkampanjen ska bedrivas på det gemensamma språket.

IF Metall valinformerar på arabiska.
Foto: Skärmdump
IF Metall valinformerar på arabiska.

”Xisbiga bidixda waxuu rabaa si guud in uu u xaliyo, cadaalada dimiquraadiyada hufsan kuna maamulo hoganka.” Vad är det? Det är Vänsterpartiet, som på somaliska underrättar tilltänkta väljare om sina planer för Borås.

Formellt är det inget fel: utländska medborgare har rösträtt i kommunalval, och för den delen kan även svenska medborgare ha lättare att ta till sig budskapet på somaliska.

Vänsterpartiet är heller ingalunda ensamt. Inför valet har exempelvis IF Metall tagit fram en valbroschyr på arabiska och Moderaterna har valmaterial på somaliska. Inte heller är det något nytt fenomen att partierna tar fram material på andra språk.

Rent röstmässigt är partiernas språkpolicy också begriplig. I årets val beräknas omkring 578 000 utländska medborgare få rösta i val till kommunfullmäktige, en ökning med 123 000 personer sedan 2014. Av samtliga röstberättigade i kommunalval utgör de utländska medborgarna 7,4 procent, en andel som enligt Statistiska centralbyrån har ökat med 1,4 procentenheter sedan förra valet. I ett jämnt och svårtippat val vore det närmast tjänstefel att inte försöka rekrytera väljare bland alla röstberättigade.

Men ur demokratiskt perspektiv är språkförbistringen djupt betänklig. Och då är inte det största problemet att de partiaktiva inte själva vet vilka budskap de egentligen sprider, utan att demokratin förminskas till att en valsedel läggs i en urna en bestämd dag. Det blir en demokrati utan både bakåtblickande och uppföljning.

För till demokratin hör naturligtvis att kunna följa med i de beslut som fattas under en mandatperiod – genom rapportering i medierna eller genom (något mer ovanligt) att faktiskt följa debatterna i kommunfullmäktige. Här sker allt på svenska. Man kan tycka att språket borde vara enklare ibland, men faktum kvarstår att den som inte kan tillgodogöra sig ens lätt svenska saknar en väsentlig grund för ett informerat beslut på valdagen.

Av samma skäl blir rösten ett beslut utan uppföljning – vilket är väl så betänkligt. Folkvalda som inte riskerar att ställas till svars av sina egna väljare blir sämre folkvalda.

Just antalet utländska medborgare som är röstberättigade, och den snabba andelsökningen, är faktiskt också ett skäl emot att driva valrörelse på andra språk. Integrationen av ett stort antal utrikes födda på kort tid kommer att kräva koncentration på samhällets sammanhållande faktorer, varav det svenska språket är en av de allra viktigaste. ”I Sverige talar man svenska. Perfekt svenska är snobbigt överskattat, men fullt begriplig svenska är djupt underskattat. Talar man inte svenska språket får man väldigt svårt att komma in i det svenska samhället”, som moderatledaren Ulf Kristersson har sagt.

Därför är det tvivelaktigt när incitamenten för att lära sig svenska sänks - till exempel när allmännyttiga bostadsbolag informerar på andra språk än svenska, när tolkar används i sjukvård och skola även i kontakt med människor som har bott i Sverige en längre tid och när utbildningen i Svenska för invandrare tillåts pågå med minimalt intresse för kvalitet och resultat.

En del av detta är nu lyckligtvis under omprövning. I Växjö har kommunalrådet Oliver Rosengren tagit upp frågan om tidsbegränsning av tillgång till tolk i kommunkontakter. Sent omsider har regeringen också tillsatt en utredning om hur kvaliteten i SFI kan höjas, genomströmningen accelerera och avhoppen bli färre. Men svenskans ställning kommer att behöva stärkas än mer. Med valmaterial på andra språk gör partierna demokratin en björntjänst.