Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Ledare 2009-07-31 | Uppdaterad 2009-08-26
”Entartete Kunst” var en gång titeln på en utställning av konst Tysklands nazister ville brännmärka. Kubistiska porträtt hängdes exempelvis sida vid sida med foton på förståndshandikappade för att visa hur förnedrande målaren betett sig.
Ungefär samtidigt ville samma parti befrämja en ”arisk fysik” och rensa ut ”judiska” teorier som exempelvis Albert Einsteins relativitetsteori och andra nya ”otyska” forskningrön. I Sovjet haussades den ideologiskt korrekte biologen Lysenko, medan Darwins teorier ansågs strida mot marxismen. Musiker levde i ständig fruktan för att bli anklagade för borgerlig elitism.
Den lärdom vi kan dra är att naturvetenskap, konst och musik betyder mycket. Men det är rena snurren att stänga in dem i ideologiska ramar.
Naturligtvis finns konst som är skapad för att sprida idéer. Men det är upp till oss att välja om vi vill tro på dessa, eller om vi vill uppskatta det skapade ändå. Man behöver inte vara kristen för att vilja se mosaikerna i Ravenna, eller revolutionär för att tycka om Beethoven. Den som gärna lyssnar på Wagner behöver inte vara garderobsnazist. Vetenskap, konst och musik ryms helt enkelt i en annan sfär än den rent politiska.
Nu beskyller skribenter en konstutställning utan för Stockholm – Figurationer – för att vara kryptonazistisk. Konstnärerna målar nämligen realistiskt och lite romantiskt, och försöker i sin hantverksteknik komma upp i sexton- och sjuttonhundratalskollegernas klass. Författaren Eva Ström, som uppenbarligen avskyr det sätt konstnärerna målar på, menar i Sydsvenskan att varningsskyltar borde ha satts upp och de som skrivit utställningskatalogen bemött anklagelserna i förväg. Om något är denna realistiska konst i dag kitsch, förnedrande, utan kontakt med dagens kreativa ström och idémässigt tydligt förfallen, menar hon. ”Entartete Kunst!” tycker jag mig höra.
Konstnärerna själva slår ifrån sig med båda händerna. De vill måla, avbilda, skapa, på sitt vis. Minst av allt bära fram nazistiska idéer. Varför ska de i dag inte få måla på sitt sätt, i opposition till allt nonfigurativt och modernistiskt?
Själv tycker jag avgjort illa om deras stil och motiv i de tavlor som avbildar människor, ungefär lika mycket som jag känner motvilja för skrällkompositören Wagners operor eller Rosettis sena kvinnobilder. Det vänder sig i magen. Tavlorna med natur- och föremålsmotiv är enklare att betrakta. Betraktaren leds ofrivilligt in i drömvärldar eller sinnestillstånd. Det finns likheter med Caspar David Friedrichs förrädiska harmonier.
Men det är absurt att pådyvla en artist eller ett konstverk ett idéinnehåll som artisten själv förnekar. Få (goda) konstverk är försedda med färdiga tolkningsanvisningar. Tankarna och associationerna uppstår i betraktarens eller lyssnarens huvud. Det är denne som ansvarar för det idéinnehåll han eller hon tolkar in i det upplevda.
Eva Ström anklagar också de realistisk/romantiska målarna för att ha en ”censurerande” estetik. Här är hon verkligen ute och far. Om någon riktning dominerat det senaste halvseklet är det modernismen. Ska det vara fint ska det inte föreställa. Minutiös detaljerad hantverksskicklighet i olja har stått lika högt i kurs som en begagnad fermentaaktie.
Kalmar konstmuseum har försökt vara kontroversiellt genom att bjuda in Anna Odell. Skulle museet verkligen vilja bli omdebatterat borde det ta hit några verk från ”Figurationer”.
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Håkan Carlsson
hakan.carlsson@ot.se
Telefon: 0491-575 13











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA