• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

De genomtänkta högerattityderna behövs i politiken

Ledare 2005-05-12 | Uppdaterad 2007-10-05

För någon dag sedan tecknade jag bilden av det som kan komma att ske i Storbritannien: en växling i tvåpartisystemet från konservativa till liberaler som labours viktigaste motståndare. Det skulle innebära att det internt splittrade labour fick ta rollen som högermittenparti i motsats till liberaldemokraterna, som vill bevara skatter och en stor offentlig sektor.

Allt medan de konservativa spelat ut sig själva.

Här i Sverige omgrupperar sig moderaterna mot mitten, och lämnar likt tories den tunga kritiken mot skatte- och bidragssystemen. ”Vi får acceptera att väldigt många tycker att det Sverige vi har är ganska bra” – ungefär så uttrycker sig den moderate partiledaren Reinfeldt.

Den tunga kritiken mot högskattestaten och dess sociala följder är i dag inte vanlig i det politiska spektret. Kanske är det endast ett mediefenomen, men när värdebaserad kritik hörs utlöser den mest allmänna hysteriska reaktioner. I det konservativa samhällsperspektivet ligger ju tanken att höga skatter visserligen är ett ekonomiskt problem (för exempelvis tillväxten), men än mer ett socialt. De befrämjar sociala förväntningar och mönster som i sig undergräver ett fungerande samhälle.

Detta kan gälla familjen, det kan gälla mycket annat i det civila samhället. I centrum finns tanken att vi lockas att lasta över ekonomiskt och socialt ansvarstagande för oss själva, våra närmaste och våra medmänniskor på ett sätt som till slut redúcerar oss till vuxna barn, för vilka tillfredsställelse och nöje är allt. Och för vilka de trista ledstjärnor som förde tidigare generationer till självständighet nu bara tycks som kalla förmyndarfyrar.

För denna värdekonservativa höger är ett ”fritt samhälle” inte alls detsamma som att var och en hux flux ska kunna göra vad som faller honom in.

Finns dessa värdekonservativa över huvud taget kvar? Dem för vilken försvaret, kyrkan, det nationella oberoendet, den egna integriteten och hur det egna livet levs, monarkin och ett antal andra frågor är betydligt viktigare än social ingenjörskonst?

Jag ser i den senaste SOM-undersökningen (2003) att ungefär 6 procent av de tillfrågade ser familj/barnomsorg som ett av de viktigaste samhällsproblemen, 5 procent religion och moral, 6 skatterna. 13 procent av oss anser att det är ett bra förslag att begränsa rätten till fri abort. 17 procent vill ha mer lag och ordning, 16 procent har mycket stort förtroende för kungahuset.

Någon har sagt att ett rejält högerparti inte bör bli större än 10 procent. Blir det större är det inte längre höger. Ett parti av det slaget har vi inte i Sverige.

Men vad vi också upptäcker i opinionsundersökningarna (åter tänker jag på SOM-undersökningen) att motståndet mot globalisering, internationell utväxling och immigration är mycket utbrett, också bland annat hos högerväljare.

Jag tror att det ligger en fara i att moderaterna i sin längtan mot mitten inte längre ger röst åt den klassiska höger som finns i vårt samhälle. Risken ökar för att i stället motvilja mot kontakter över gränser här som i Storbritannien vid en partikris blir ett alibi för avsaknaden av traditionella genomtänkta högerattityder. Eller att luckan i det politiska fältet fylls av partier helt inriktade mot att utnyttja invandringsmotstånd.

Här har moderaterna ett stort ansvar att å ena sidan ge röst, men å andra sidan hålla gränsen mot populismen.

Per Dahl

Per Dahl
per.dahl@barometern.se
Telefon: 0480-592 11

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: