Martin Tunström - De etablerade sätter SD i centrum

Ledare Artikeln publicerades

Reformfrånvaron i politiken sätter ett parti som inte vill ha reformer i centrum

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson hade helt rätt när han inledde sin presskonferens i Almedalen i klockan 11:00 på lördagen.

Ungefär så här sa han. ”Det här är en av SD:s dagar i Almedalen. Vi har onekligen varit ett parti i centrum, den här veckan”.

Jimmie Åkesson ges av andra rollen som centralfigur i politiken.l
Foto: Vilhelm Stokstad/TT
Jimmie Åkesson ges av andra rollen som centralfigur i politiken.l

Ja, när andra partiledare talar om ”värderingsval” utan att själva fylla sin politik med innehåll och när andra lägger kraften på att framstå som motpoler till SD hamnar partiet onekligen i centrum.

Föreslås inte reformer, diskuteras inte lösningar på samhällsproblem och framstår inte de politiska konflikterna som tydliga då återvänder samtalet till migration och till SD:s roll. Det är orsaken till SD:s allt starkare position. Till detta komma att trender vanligen förstärks. Framgång föder framgång också i politiken. När Jan Björklund, liberalernas ledare, flera gånger säger att SD kan bli landets största parti förstärks bilden av en politisk succé.

Det finns en annan väg. Förre försvarsministern Sten Tolgfors (M) har lanserat en manifest om 15 punkter om populism. Där finns en medicin i termer av reformer. En annan att avisa populisternas tes om ”kollaps” - som också finns hos opinionsbildare till vänster - (”Sveriges är rasistiskt”). En tredje punkt är att inte överskatta de opinioner som speglas i sociala medier och en fjärde att beskriva Sverige i mer medvetna ordalag. I stad-land frågan skulle man kunna tillägga: Det finns områden med stora problem i Småland, i Bergslagen och i Värmland. Men det finns också en landsbygd som utmärks av liv, tillväxt och sociala tillit. Som växer. Nedpratningen av ”landet” är också en grogrund för missnöje hos många som inte känner igen sig i de vanliga stereotypa beskrivningarna.

Och en femte, strategi som nämns, värdefull sådan, att möta väljare i hela landet. Det har SD gjort när Socialdemokraterna valde förorten, Centern Stureplan, Liberalerna Lund och Moderaterna urbana tillväxtområden.

Det är en helt annan strategi som Tolgfors pläderar för än anklagelsens och fördömandets väg.

Tolgfors noterar också att populismen är mer långsiktig och strategisk än många trott. Visst, den är mer av en strategi än en politisk ideologi. Här finns föreställningar om folk mot eliten och om att bara populisterna är folkets sanna företrädare. ”Folket” är också en begränsad grupp som alla inte tillhör. Därför är populismen antipluralistisk och har en inneboende auktoritär kraft.

Men medan många sett på SD i termer av kortsiktighet vittnar Tolgfors om hur partiet först bröt sig in i socialdemokratiska led för att sedan nu aktivt söka vinna moderata väljare.

På någon enskild punkt finns det möjligen anledning att sätta frågetecken ute i marginalen för analysen. Tolgfors spekulerar i att SD i jakten på konflikter kan i likhet med systerpartier ta upp kampen mot aborter och hbtq-rättigheter.

Det är i sig ett problem att i Sverige exempelvis Trump kritiseras hårt för sin abortpolitik utan förståelse för att frågan delar USA - långt före Trump. Troligt är att SD istället vänder på frågan. Hbtq-rättigheter kan försvaras som ett verktyg mot invandring och mångkulturalism. Så har franska Nationella fronten försvarat samkönade äktenskap som ett slagträ mot ”intoleranta” och ”homofientliga” muslimska grupper.

Aborträtten kommer sannolikt ses över i Sverige - när det gäller riktigt sena aborter på grund av medicinsk utveckling - det finns ingen anledning att hissa varningsflagg på den punkten. En rimlig hållning vore att vänner av den fria aborten ser den problematiken och inte låter en anti-SD linje påverka den moraliska kompassen i frågan.

Sverigedemokraterna har länge - med rätta - anklagats för att aldrig lägga fram konstruktiva förslag, för att alltid återkomma till invandring som orsak till alla samhällsproblem. Nu växer dock självförtroendet, med pengar och minskad stigmatisering kan tjänstemän lejas. SD kommer också med mer konkreta förslag än tidigare. Även om det naturligtvis är oklart vad Åkesson menar när han talar om partiets planering för tiden efter höstens val, med omfattande krav på myndigheter etc.

Trygghets-rot var gårdagens utspel. Hemlarm i privatbostäder ska berättiga till skattereduktion och kravet på att åter bygga upp den nedlagda beredskapspolis repriserades. Det senare återfinns också i Försvarsberedningens rapport fast där ska beredskapspolisen endast få användas i tider av yttre hot mot Sverige.

När andra misslyckas med policy lyckas SD med att koppla förslag till samhällsoro och vardagsrädsla för stöldligor. Samtidigt är det en satsning som indirekt kommer en stor säkerhetssektor till godo. Det perspektivet ska heller inte underskattas. Där finns också anställda och väljare. Offentliga trygghetssatsningar bör i största möjliga utsträckning kanaliseras till polis och inte till någon annan. Det är vad SD gör.

Det var visserligen inget stort reformförslag. Men en vecka när alla andra talar om SD behöver partiet inte presentera så mycket mer än så.