Daniel Braw: Kris i manlighetsfrågan

Ledare Artikeln publicerades

Sverige upplever inte enbart en stark befolkningsökning, utan också en stark mansökning.

Män utan kvinnor är inte bara en skiva av Ulf Lundell eller en novellsamling av Haruki Murakami, det är också ett demografiskt faktum i dagens Sverige. Och det är ett faktum vars betydelse kommer att öka: Statistiska centralbyrån räknar nu med att det år 2021 kommer att gå 107 män på 100 kvinnor i de parbildande åldrarna. För tio år sedan var motsvarande tal 104.

Det kan låta som små förändringar, men är det inte. Av 23 349 inkomna asylansökningar från ensamkommande barn hittills under 2015 kom 21 232 från pojkar. Det är omkring en femtedel av en normal årskull.

Vad spelar denna obalans för roll? Den har stor betydelse eftersom den förstärker ett mönster, som av statsvetaren Bo Rothstein har kallats "de tredubbelt ratade unga männen": de som inte har, inte älskar och inte är.

    Rothsteins analys lades fram inom ramen för Alliansregeringens framtidskommission, en kommitté som sorgligt snabbt glömdes bort. Men analysen har inte förlorat något i aktualitet. Rothstein pekar på att pojkar, i synnerhet med utländsk bakgrund, oftare misslyckas i skolsystemet och därför blir underrepresenterade i den högre utbildningen.

    Med låg utbildning följer större sannolikhet för arbetslöshet, större svårigheter att behålla arbeten och högre risk för permanent utslagning - detta är att "inte ha". Av långtidsarbetslösa i åldern 16-24 år 2014 var nästan 60 procent män.

    Men det är inte bara på arbetsmarknaden de pojkar och män som misslyckas i skolan får problem. De löper också, visar statistiken, större risk att bli ensamstående. För män som är arbetslösa eller långtidssjukskrivna är sannolikheten för att leva i ett hushåll med barn 23 procent, att jämföra med 50 procent för män som har ett LO-yrke. Detta är vad Rothstein avser med att inte älska.

    Utanförskapet stannar dock inte där. Skolmisslyckanden och arbetslöshet minskar sannolikheten att ingå i nätverk byggda på tillit, den typ av nätverk som till skillnad från sekter och kriminella ligor skapar mening i tillvaron och bygger upp socialt kapital. Dessa unga män löper med andra ord hög risk att bli ratade också i välfärdens tredje dimension, möjligheten att vara.

    Med ett ökande antal unga män, varav en ökande andel på rent matematiska grunder är utesluten från att bilda familj, förstärks samtliga dessa trender.

    Men vad blir det för ett samhälle där unga män ratas tre gånger om? "Tämligen bökigt och till stora delar otäckt", bedömer Rothstein. Utanförskap, frustration och alienation är några sannolika konsekvenser, som kan ta sig uttryck i sådant som kriminalitet och social destruktivitet. "Historiskt sett har samhällen där det finns en stor grupp unga män som på detta sätt blir dubbelt överflödiga visat sig vara problematiska."

    Om utvecklingen är oroande i sig, är dock den politiska blindheten det än mer. Regeringens feministiska agenda har hittills tyckts utesluta intresse för att de pojkar som misslyckas i skolan löper stor risk att få leva hela sina liv i utanförskap.

    Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Barometern Oskarshamns-Tidningen och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.