Dålig utväxling av miljözoner
Förslaget om miljözoner som i nuläget gäller framför allt Stockholm har ett stort symbolvärde för Miljöpartiet så här nära inpå valet. Det visar på politisk handlingskraft för en politisk kraft som har problem med sina kärnväljare.. Det är lätt att begripa och det blir också synligt. Förbudsskyltar i Gamla Stan kan ingen missförstå. Till bilden hör att det också följer en internationell trend - vilket i framtidsorienterade Sverige brukar vara ett tungt argument. Som av en händelse presenterades också förslaget på Södermalm i Stockholm.
Men vad, för att tala på bilspråk, är utväxlingen av denna stora förändring för 300 000 invånare i Stockholm som bor i områden som lär beröras och på sikt för fler? Att luften i städerna måste bli renare ställer sig få kritiska till.
Men när Trafikanalys räknade på de samhällsekonomiska vinsterna med de nya reglerna stannade de på dryga 300 miljoner sett över tio år. Förbättringarna av luftkvaliteten är ”små” skrev myndigheten.
Däremot blir konsekvenserna enorma för de 300 000 personer som bor i området och som sammantaget äger 60 000 bilar som kan framföras på innerstadens gator från och med 2022. Kostnaderna för bilbyten uppgår till nio miljarder kronor. Då hör det till bilden att bilparken omsätts i området med ungefär 4500 fordon per år, oberoende av reglerna.
Resursstarka personer och tjänstemän med förmånsbil drabbas knappast. Fördelningspolitiskt får det därför stora konsekvenser. Den som under senare år köpt en miljöklassad bil får se värdet på den sjunka och för många hushåll är en ny bil bara något som finns i drömmarnas värld. Även om zonerna införs senare än planerat - 2022 - och hushållen får mer tid på sig att genomföra teknikskiftet handlar det för många om en omöjlig ekonomisk affär.
Det är ett tidens tecken att fördelningspolitiska argument väger så lätt i debatten.
Går det att nå en nästan lika stor miljönytta till en lägre samhällsekonomisk kostnad?
Det borde vara den stora frågan. En möjlighet som inte utretts är att skapa en mjukare övergång i storstäderna genom att inte använda sig av förbudsverktyg utan att exempelvis beskatta trafiken i innerstäderna. Ett annat förslag från Trafikanalys är att rikta verktygen mot de bilar som släpper ut störst luftföroreningar i städerna. Budbilar och taxi är exempel på fordon som har en hög årlig körsträcka i områden där luftkvaliteten är dålig. Det skulle till låg kostnad ge en relativt god miljönytta.
Att förslaget har ett storstadsperspektiv indikeras också av att veteranbilar inte omfattas, på grund av att de ska kunna köras på ”parader” och liknande.
I många svensk landsortskommuner är återkommande rundkörning med äldre fordon- från rostiga Volvo 242 DL till stora amerikanska gamla bilar utan katalysatorer - ett stort miljö och bullerproblem. Bilparken är vanligen också äldre utanför storstäderna. En möjlighet för också mindre kommuner att använda miljözoner som ett reellt verktyg hade inneburit att det symbolpolitiska anslaget i zonfrågan hade varit avsevärt mindre.
