Ledare 2010-03-10 | Uppdaterad 2010-03-12
I går återpublicerades Lars Vilks teckning av Muhammed som rondellhund i många svenska medier. De ansvariga utgivarna gav flera anledningar till det.
Dels att läsarna måste få veta vad konflikten gäller, men också att det handlar om friheten att publicera, teckna och säga vad man vill.
Detta är en princip och ett ställningstagande som är fyllt av passioner. Men det behöver inte betyda att själva publicerandet i sig är ett passionerat ställningstagande för själva verket. Teckningen kan man tycka vad man vill om - och man kan bli förbaskad. Men man kan inte kräva att den inte visas. Lika lite som man 1998 hade rätt att kräva att Elisabet Olssons utställning Ecce Homo inte skulle få visas.
Häri ligger den stora skillnaden mellan medier som är dikterade av staten, och de fria medier som vi har i väst. Och det är här som den ständiga krocken mellan den västerländska upplysningspräglade och å andra sidan auktoritära kultursfärer sker. Hur ska detta kunna förklaras för personer som inte vet vad demokrati eller yttrandefrihet är, eller för regimer som inte har någon ambition att förstå?
Hoten mot Lars Vilks och de dramatiska händelserna i Danmark när Kurt Westergaard (han som tecknade Muhammed med bomb i sin turban) attackerades i sitt eget hem är en viktig påminnelse. En påminnelse om att vi numera lever i en värld som fungerar som en antik amfiteater: det som viskas i ena änden kan färdas över världen på nolltid.
Denna nya verklighet - i praktiken inte ens tio år gammal - medför en skärpning av svårigheterna att kommunicera. Men desto viktigare blir det att samtalet förblir öppet - och att vi fortsätter att tro på att det faktiskt går att komma till tals med varandra.
Inte med alla - fanatiker som de gripna på Irland är sällan kommunicerbara - men med tillräckligt många andra.
Man gör därtill nog sig själv och den muslimska världen en otjänst om man betraktar dessa hot som hot mot "hela det västerländska samhället". Det är ett hot mot enskilda individer, men som sådant är det tillräckligt allvarligt.
Aftonbladet tillhör den kategori tidningar som inte nypublicerar Lars Vilks teckning. Chefredaktör Jan Helin argumenterar kring detta i en krönika:
Viktigare här hemma nu är svenska muslimska röster som försvarar yttrandefrihet och fördömer mordhot i Islams namn. Det betyder naturligtvis inte att man behöver gilla Vilks rondellhund. Bara försvara rätten att göra den och publicera den. ”
Han har helt rätt.
Religion är en tro. Tro är en föreställning av något som inte finns i sinnevärlden, någonting som är fiktivt! När det dessutom är så att de skapade låtsasfigurerna används som verktyg av "ledarna" (de som har tolkningsföreträde)för att styra, straffa och kontrollera andra människor så har i alla fall jag svårt att "tycka synd" om de som företräder denna religion, hur många anhängare de än har på pappret och hur kränkta de än blivit. Nej säger vi inte ifrån så hamnar vi i medeltiden igen med häxbränningar, offentlig tortyr och allmänt mysigt för medborgarna.









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (22 ST.)
ANNONSERA