• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Dags att se över turordningsreglerna

Ledare 2011-06-24 | Uppdaterad 2011-06-24

LAS skyddar den som är inne på bekostnad av den som aldrig får en chans att komma in.

Scenariot är tillspetsat och förenklat. Men i praktiken är det just detta problematiken kring turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd (LAS) handlar om. I lagen regleras arbetstagarnas interna rangordning, förhållandena vid uppsägningar på grund av arbetsbrist samt vid återanställningar.

Ordningen bestäms utifrån arbetstagarens driftsenhet och kollektivavtalsområde. Av turordningsregeln följer att en arbetstagare med längre anställningstid har företräde till fortsatt arbete eller till återanställning framför den med kortare anställningstid. Skulle två arbetstagare ha lika lång anställningstid ges företräde till den äldste av dem. En arbetsgivare med högst tio anställda kan oavsett antalet turordningskretsar undanta två arbetstagare om dessa bedöms ha särskild betydelse för den fortsatta verksamheten. Turordningsreglerna är dispositiva. Det innebär att arbetsmarknadens parter kan avtala bort dem och istället förhandla fram ett avtal.

Frågan om LAS är ständigt aktuell, och kontroversiell. Så kontroversiell att Moderaterna helt släppt den. Till lagens främsta kritiker hör bland andra Centerpartiets skarpa och modiga kronprinsessa, riksdagsledamoten Annie Johansson, som länge påtalat behovet av en översyn av dagens arbetsrätt.

Häromveckan presenterade LO och Svenskt Näringsliv sin gemensamma rapport om de faktiska konsekvenserna av tillämpningen av turordningsreglerna i LAS. Parterna skriver att den avgörande skillnaden mellan dem rörande tillämpningen av turordningsreglerna gäller i vilken utsträckning hänsyn ska tas till personliga egenskaper som påverkar hur arbetsuppgifterna utförs.

För företagen är det centralt att de arbetstagare som finns kvar efter en driftsinskränkning verkligen besitter den bästa kompetensen. Facket å andra sidan vill att hänsyn till personliga egenskaper endast skall tas i mycket begränsad utsträckning eftersom man anser att risken för godtycke annars ökar.

I rapporten konkluderas att det fackliga intresset av att förhindra godtyckliga uppsägningar, och att skydda äldre arbetstagare mot uppsägning, uppnås i de flesta fallen. Samtidigt framhålls att turordning efter anställningstid och tillämpning av tillräckliga kvalifikationer i de flesta fall leder till att företag, särskilt de små, efter driftsinskränkningar inte har kvar de mest kompetenta arbetstagarna. Fack och företag enas ofta kring kravet på tillräckliga kvalifikationer beträffande de formella utbildningskraven. Däremot enas man sällan om de personliga egenskaperna som har betydelse för hur arbetsuppgifterna utförs.
Oenigheten kan få dyrköpta konsekvenser på framtidens arbetsmarknad. När faktorer som förr var av betydelse, såsom råvarutillgångar, geografiska avstånd och nationsgränser, får minskad betydelse uppvärderas den personliga kompetensen. Redan i dag är det vanligt att lokalisera verksamheten där kompetensen finns, inte tvärtom.

Medarbetarnas kompetens är en garant för företagets fortlevnad. Enligt rapporten är det inte främst fler utbildade personer som löser företagens kompetensförsörjning. Företagen efterfrågar istället personer med rätt utbildning och kompetens. Häri ligger förklaringen till en växande paradox: arbetslöshet och arbetsbrist samtidigt.

Men LAS-problematiken handlar inte enbart om vem som ska gå, de indirekta konsekvenserna blir allt tydligare. Lagen, som kom till i syfte att skydda de äldre, får i dag många gånger motsatt effekt: äldre som inte längre utvecklas eller som vantrivs hos nuvarande arbetsgivare stannar kvar av rädsla för att hamna sist i ordningen hos en ny arbetsgivare. Det skadar inte bara individen utan bidrar också till försämrad produktivitet och minskad rörlighet. Just bristande rörlighet är en förklaring till varför unga har svårt att få jobb.

Det är uppenbart, särskilt nu när LO öppnat upp för en diskussion kring problemen, att en översyn är nödvändig. Företagens konkurrenskraft är garanten för fackets medlemmars välstånd. Det ligger alltså i lika stor utsträckning i fackets intresse att arbetsmarknaden och dess regleringar är anpassade efter verkligheten. En verklighet som ställer allt högre krav på större hänsyn till individen och dennes kompetens. Gårdagens arbetsmarknad kan inte längre utgöra ramen för framtidens arbetsrätt.

Alice Teodorescu

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus