• DISKUTERA
•      

Byråkratisk Rolls Royce

Ledare 2012-10-15 | Uppdaterad 2012-10-15

När vintrarna är kalla går tågen aldrig i tid. Människor står huttrande på perrongerna och knyter stillsamt sina händer i byxfickan och väntar på bättre tider. De är inte lagda för att gå ut på gator och torg och protestera, som fransmän och italienare.
I det landet som heter Sverige toppar Polisen och Skatteverket mätningarna av medborgarnas förtroende för myndigheter. Så är det inte på något annat ställe på vårt jordklot.
Men det är inget att raljera över. I tisdags var jag på ESV-dagen. Det är ett årligen återkommande seminarium arrangerat av Ekonomistyrningsverket, vars uppgift det är att se till att andra myndigheter sköter förvaltningen av våra pengar så effektivt som möjligt.
”Vi gör Sverige rikare” är ESV:s motto. Det är helt i Gustaf Möllers anda. Socialministern som en gång sa att ”varje förslösad skattekrona är en stöld av folket”.
Drygt 700 människor från verk och myndigheter hade samlats för att få idéer om hur man omsätter Gustaf Möllers ord i det dagliga arbetet. Det var föredrag, diskussioner och utbyte av erfarenheter. Här satt välutbildade men inte speciellt välavlönade byråkrater för att få idéer om hur man gör förvaltningen effektivare. Sakta förstärktes insikten att vi inte har så stor anledning att bli som fransmän och italienare.
Varför har det blivit så?
Ett skäl heter Axel Oxenstierna. Detta geni till rikskansler skapade redan på 1600-talet inte bara en statsförvaltning utan motstycke i världen, utan sådde också fröet till en modern stat.
Ett annat är vad som med ett numera slitet uttryck kan kallas för företagskultur. Det är en syn på ämbetsmannen som stående över politiska intressen och stridigheter och oväldigt arbetar med medborgarnas bästa för ögonen. Ett tredje är att gemene man fick möjligheter att överklaga ämbetsmännens beslut, att gå till kungs som man sa förr i världen.
Där jag satt i salen fylldes jag av stolthet. I internationell jämförelse är Sverige unikt. Vi har en statsförvaltning som har hög moral, som väsentligen är omutbar, som är öppen och transparent och – vilket är oerhört viktigt – rättssäker.
Visst kan vi medborgare irriteras över att saker tar tid. Det förekommer byråkratiskt krångel. Det finns sura tjänstemän. Det sker förstås misstag, ibland till och med övergrepp. Men som statsvetaren Shirin Ahlbäck Öberg sa i en paneldebatt:
”Att kritisera svensk statsförvaltning är, jämförelsevis, som att gnugga bort en fläck på en Rolls Royce.”
Men man får inte strunta i fläckarna. Människor kommer i kläm. Barnbidrag betalas ut för sent. Ärenden tar alldeles för lång tid. Därför är det viktigt att den statliga förvaltningen kritiseras, att det finns en fri och oberoende press. Utan offentlighetsprincipen skulle fläckarna bli fler. Utan källskyddet, som garanterar så kallade whistle blowers anonymitet, skulle det bli rostangrepp.
Dan Eliasson, generaldirektör i Försäkringskassan och tidigare i Migrationsverket, talade om vikten av kritik. Han berättade att han kunde bli ”skitsur” på medierna, men att han utan kritik skulle göra ett sämre jobb.
”Jag är i människokärlekens tjänst”, sa han.
Så talar en svensk byråkrat.
Lars Ragnar Forssberg
Journalist och författare

• DISKUTERA
•      

Disqus