Annons

Byggmiljarder på färd mot okänt mål

Det nya investeringsstödet blir ännu mer motsägelsefullt.
Ledare • Publicerad 17 september 2019
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Regeringen satsar tre miljarder om året på att subventionera byggande, oklart varför.
Regeringen satsar tre miljarder om året på att subventionera byggande, oklart varför.Foto: Thomas Johansson/TT

Redan i regeringsförklaringen framgick det att regeringens miljarder till byggande grundas på rätt spretiga ambitioner. ”Investeringsstödet koncentreras och effektiviseras samt riktas mot studentbostäder och hyresrätter med rimliga hyror i hela landet”, sa statsministern.

Dessvärre är verkligheten just så motsägelsefull. Investeringsstödet ska göras om, men regeringens idéer följer ingen uppenbar bana.

Annons

Ta det där med ”hela landet” till exempel. Regeringen noterar det frustrerande i att investeringsstödet hittills primärt har gått till byggande utanför de storstadsregioner där man verkligen kan tala om bostadsbrist. Att döma av hur investeringsstödet har fördelats, är behovet av bostäder större i Skövde än i Stockholm.

Därför vill regeringen nu skapa en särskild pott för Stockholm, Göteborg och Malmö, där de projekt som ger allra flest bostäder ska ha förtur. Samtidigt stryks kravet i resten av landet på att det ska råda bostadsbrist för att investeringsstöd ska kunna betalas ut. Det kan bli så att man i vissa kommuner får statliga bidrag för att bygga och riva bostäder på samma gång.

På samma sätt är det med de grupper som ska få hjälp. Regeringen verkar glädjande nog inse det onödiga i att subventionera resursstarka människors boende, och föreslår att en större andel av bostäderna ska vikas åt ungdomar och resurssvaga.

Samtidigt stryker man formuleringen att hyrorna ska vara ”rimliga”. Nu ska de bara vara ”relativt lägre”. Men hyrorna är ju bara lägre än i annan nyproduktion. De är fortfarande för höga för att svaga grupper ska ha någon glädje av de nybyggda bostäderna.

Och regeringens definition av svaga grupper är snävast möjliga: personer som av socialtjänsten bedöms oförmögna att på egen hand lösa sitt bostadsbehov. Den mycket större grupp som i och för sig har förmåga men saknar kapital, kötid och kontakter ignoreras.

Därmed kvarstår frågan vilket problem investeringsstödet egentligen är tänkt att lösa. Istället för att utnyttja betänketiden som uppstod när Moderaterna och Kristdemokraterna slopade stödet, skyndade regeringen att återinföra det och funderar först nu över vad det behövs till. Så kan man inte hantera tre miljarder kronor per år.

Daniel BrawSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons