• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Bra att samarbetet fördjupas

Ledare 2010-07-28 | Uppdaterad 2010-07-28

Foto: Jakob Söderbaum

Nya Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann, till höger, är en av arkitekterna bakom Alliansens framgångsrika samarbete. foto: scanpix

Att de nuvarande samarbetspartierna i den borgerliga Allians för Sverige närmar sig en hopslagning till ett enda stort ”Alliansparti” faller sig rätt naturligt. De ideologiska skillnaderna har med tiden blivit väldigt små, och partierna har en i huvudsak gemensam uppfattning om vilka de stora politiska frågorna är. Det är framför allt på sakpolitikens område och med olika argumentationssätt som de profilerar sig.

Detta är ett utmärkt sätt att behålla sina gamla väljargrupper samtidigt som man bryter fördomar om vad olika partier står för. Väljarna blir därmed mer benägna att ta ställning till partiprogrammets innehåll, än att oroa sig för att kanske inte vara den sorts person som röstar på ett visst parti i?dag. Ett väldigt svenskt problem är att man inte bedöms så mycket utifrån vad man säger, som utifrån vilken grupp man tillhör och de attribut som förväntas känneteckna den gruppen.

Schlingmann vet dock att marken måste beredas väl innan någon uttalar att det är dags för ”Allianspartiet”, och än så länge är det inte säkert att folket är redo för det. Rakt ut säger han att man söker nya samarbetsformer snarare än att försöka fusionera gamla organisationer.
Men visst är det ändå den vägen man går. Schlingmann talar också om att Allianssamarbetet inbjuder alltmer till skapande av nya nätverk, och att man borde ”rekrytera tillsammans, utbilda tillsammans”. På så vis slår man ju sönder gamla partistrukturer, samtidigt som man, med hans egna ord, sänker trösklarna för att rösta på Alliansen som regeringsalternativ i?stället för att behöva ta ställning för ett av samarbetspartierna. Allians för Sverige är händelsevis också redan registrerat som partibeteckning hos valmyndigheten.

Sverige har mycket att vinna på att få ett mera utpräglat tvåpartisystem, och därmed bli som de flesta länder i västvärlden. Normalt innebär detta återkommande maktskiften, en färgstark och dynamisk samhällsdebatt, och att partierna konkurrerar om vad som är bra politik snarare än att valen blir till SM i pajkastning.

Ett Alliansparti utifrån dagens förutsättningar skulle också innebära goda förutsättningar för linjesamarbeten. Till exempel för alla dem som är för skattesänkningar, och för värdekonservativa som i?dag är utspridda bland de olika borgerliga partierna.
Men Alliansen skulle faktiskt behöva intensifiera sitt samarbete redan inför höstens val. Både Centerpartiet och Kristdemokraterna riskerar att halka ur riksdagen, och det räcker att ett av dem gör det för att omöjliggöra en ny Alliansregering. Gemensamma riksdagslistor för Alliansen i varje län skulle förhindra den risken, samtidigt som partierna då skulle kunna profilera sig tydligare och nå fler väljare utan att samarbetet därmed hotas.
”Sverige har mycket att vinna på att få ett mera utpräglat tvåpartisystem.”

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: