• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Bortom ”multikulti” finns en berikande mångkultur

Ledare 2011-05-04

Kan man tala om integration och mångkulturalism på samma gång? Vad är skillnaden på mångkulturalism och på mångkultur? Efter att flera stora europeiska ledare dödförklarade mångkulturalismen som politiskt projekt förra året har diskussionen kring begreppen åter tagit fart.
Sverige är i dag ett mångkulturellt samhälle. Det innebär att människor från alla världens hörn bor här, sida vid sida. Människor har i alla tider migrerat av olika skäl. Till Sverige kom förr många för att arbeta, senare har vi i princip enbart släppt in människor av humanitära skäl.
Mångfald betraktas som något eftersträvansvärt och berikande, och för alla oss som fått möjlighet till ett bättre liv någon annanstans än i det forna hemlandet, är fördelarna uppenbara. En mångfald som tillför något till det totala, och där människor samexisterar under en gemensam paroll, som i USA, är gynnsam för alla.
Mångkulturalismen å andra sidan bygger på idén om att människors olikhet ska resultera i särregleringar. Den som betraktar världen utifrån detta perspektiv ser grupper framför individer. Gruppens arv görs primär när politik utarbetas och lagar stiftas. Föreställningen om att en grupp kan kompenseras för vad en individ som tillhör gruppen utsatts för i form av diskriminering är bärande. Det är en föreställning som skapar offer och som fråntar människor rätten, och skyldigheten, att ta eget ansvar.
Men att tillerkänna en grupp kollektiva rättigheter är lika fel som att straffa samma grupp kollektivt! Att bygga ett samhälle kring grupper innebär också en cementering av en tillhörighet man ska ha rätt att få lämna.
För hur länge ska man betraktas som invandrare? Vad krävs för att man ska anses vara svensk? Frågar man de som talar sig för varma för mångkulturalism och identitetspolitik får man lätt uppfattning av att man ska förbli vid sin läst. Frågar man de med en främlingsfientlig agenda blir svaret detsamma.
I Sverige har mångkulturalismen varit ganska begränsad. Likhet inför lagen har gällt som huvudregel. Dock ska man inte glömma att också vi frångått denna viktiga princip. Fram till år 2004 tilläts en invandrare med medborgarskap i ett land där åldersgränsen för äktenskap var lägre än 18 år att också i Sverige gifta sig från 15 års ålder utan särskilt tillstånd.
Problemet tycks i alla länder där konflikt mellan grupper uppstått baseras på att man i första ledet tillstår att människor är olika och att de flesta är starkt präglade av sin kultur, samtidigt som man i steg två förvirras av de värdekonflikter som närmast automatiskt följer. Det finns alltså en rädsla för att öppet diskutera vilka gemensamma värden som ska gälla när tolerans för varandras olika kulturer samtidigt förväntas gälla. Men samtalet är essentiellt, värderingar skapas inte i ett vakuum utan är i allra högsta grad kulturellt och religiöst betingade.
Ett exempel gäller hedersvåld som får betraktas som ett utslag av kultur. Ska vi acceptera att en del människor som kommer till Sverige kommer att utsätta sina kvinnliga släktingar för hedersrelaterat våld i sin kulturs namn? Kan vi blunda för övergreppen mot vissa kvinnor samtidigt som det gäller nolltolerans mot våld mot kvinnor överlag? Med andra ord, finns det inte en poäng i att stolt tillstå att vi inte accepterar våld mot kvinnor, oavsett kvinnornas etnicitet?
Något av det mest svenska som man som utlandsfödd upptäcker är den modesta inställningen till den egna nationen. En normalt nationalistisk svensk är nämligen någon som raljerar över nationen. Få invandrade personer har samma inställning till en sund nationalism, varför en potentiell konflikt enkelt uppstår.
Den konflikten är förvirrande för den som uppfostrats i en annan kultur där man förväntas känna något inför sitt land. Hur ska den som inte är svensk kunna integreras till en svensk kontext som av svenskarna själva definieras som en avsaknad av definition?
Det är bra om mångkulturalismen som politiskt projekt går i graven. Historiskt sätt har särlagstiftning som grundats på etnisk eller religiös tillhörighet enbart skapat orättvisor och i värsta fall flagranta brott mot de mänskliga rättigheterna. I ett mångkulturellt samhälle måste rätten att få vara annorlunda värnas men aldrig om den rätten innebär att andra människors rätt till frihet inskränks. Därför måste det fria samhället våga värna de värderingar vi så ofta tar för givna. Till dessa hör yttrande- och åsiktsfriheten, rättigheter som visserligen kan kränka men som också ger den kränkte en röst att försvara sig med.

• SKRIV UT
• DISKUTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate:          

Disqus