Boklådan 2009-11-06 | Uppdaterad 2009-11-07
”För att inte glömma traditionen måste vi hela tiden uppfinna den på nytt i det moderna samhällets ljus”, säger Nobelpristagaren Orhan Pamuk i en aktuell intervju i tidskriften Le Nouvel Observateur. En institution vars traditionella verksamhet har börjat ifrågasättas är folkbiblioteken, något som aktualiserats på sistone genom den debatt kring Malmö stadsbibliotek som förts i diverse medier.
Biblioteksledningen och kommunpolitikerna vill öka bibliotekets tillgänglighet och locka nya grupper, särskilt ungdomar. Man hänvisar till fallande besökssiffror och menar att något måste göras för att anpassa biblioteket till den nya tidens förutsättningar och elektroniska medier.
Utifrån ett amerikanskt koncept kallat The Darling Library in the World tecknas en vision om en ny roll för vår tids bibliotek. Böcker som inte lånats på fem år gallras ut, besökarna ska välkomnas av braskande storbildsskärmar, böckerna ska placeras med omslagen utåt som i en bokhandel och ett nytt kafé ska inrättas. Man talar om ”upplevelsecenter”.
Kritikerna har inte varit sena med att invända att bibliotekets betydelse inte bör mätas i antal besök – det bör stå orubbat som en frizon skonad från marknadsmentaliteten och alltjämt vara en plats där man i första hand mottas som människa och inte som konsument. I förra veckan anordnades en offentlig debatt på Malmö stadsbibliotek, mycket välbesökt, vilket vittnar om att frågan om bibliotekens mening och uppgift engagerar många. Mot biblioteksledningen polemiserade bland annat kulturjournalisten Per Svensson (en annan person än denna essäs författare), som talade om paradigmskifte och hävdade att bibliotekets uppgift bör vara att hjälpa var och en att bli en mer komplex och sammansatt människa som kan bidra till att skapa en mer komplex och sammansatt värld.
Mot detta replikerade bibliotekschefen Elsebeth Tank att bibliotekets bas måste vara människan och mötet mellan människor. Om biblioteket behöver bygga klätterväggar för att locka till sig ungdomar bör det göra det.
Jag inser att det är bra att locka nya grupper till biblioteket, men tänk om man skrämmer bort andra besökare? Jag tänker på dem som söker lugn och kontemplation, som inte anser att bullriga klätterväggar ligger inom bibliotekens uppdrag och som i biblioteket söker asyl från underhållningskulturens schablonvärld? De som söker ett alternativ, något bortom stundens njutning.
Bör biblioteken konkurrera med bokhandeln och de större förlagen, som alltmer satsar på strömlinjeformade bästsäljare till nackdel för mångfalden? Bör inte biblioteken erbjuda ett korrektiv till den underhållningskultur som breder ut sig på snart sagt varje område? Måste målen bestämmas kvantitativt, alltså i termer av antalet besökare? Det är en svår avvägning, för minskar antalet besökare och antalet lån får biblioteken allt svårare att hävda sin legitimitet.
Medan jag följer debatten undrar jag om frågan egentligen inte gäller något annat och mycket större. Är kanske bibliotekens förvandling helt enkelt en spegling av vårt samhälles förvandling, ett postmodernt samhälles övergång i någon sorts postkulturellt dito? Är förändringen – eller rentav tömningen – av biblioteken ett uttryck för en förändring hos oss själva, där det långsamma odlandet av vårt personliga varande överges till förmån för ögonblickliga gratifikationer och ett skummande på ytan av en existens som vi egentligen aldrig tillåter blomma ut? Tillvaron som underhållning där vi axlar roller som snabbt kan bytas mot andra. En individualistisk tid där en människas korta jordevandring blir till det dominerande perspektivet och där de många generationernas långa historiska andetag stryps.
För egen del kan jag inte låta bli att tycka att det är lite sorgligt om biblioteken ska sugas in i denna postmoderna eller postkulturella cyklon. De borde stå över nuflödet och utgöra en annan temporalitet att ta spjärn mot när man känner sig som en guppande kork på det likvida samhällets ständigt växlande vågor. Kanske borde de som Nietzsche ”följa med sin tid, men akta sig för att bli alltför mycket barn av sin tid”.
Pär Svensson
litterär översättare
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Daniel Bogefors
daniel.bogefors@barometern.se
Telefon: 0480-592 44









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (51 ST.)
ANNONSERA