Boklådan 2009-10-27
I höst fullbordar Fredrik Sjöberg trilogin i vilken han följer svenska kända men likväl bortglömda storheter i spåren. I Flugfällan från 2004 berättar han om entomologen och globetrottern René Malaise (1892-1978). I Flyktkonsten från 2006 får läsaren följa konstnären Gunnar Widforss (1870-1934) öden och äventyr. Och i höstens bok, Russinkungen, tar sig författaren an att kartlägga zoologen Gustaf Eisens liv (1847-1940) och möten med verkligt stora personligheter, en Darwin, en Strindberg, till exempel.
Själv kan Fredrik Sjöberg i mycket påminna om dem han porträtterar; i likhet med dessa är han en lärd person ständigt på jakt efter nya erfarenheter och arbetsfält. Det är uppenbart hans grund som entomolog och passionerad bibliofil som tagit honom ut ur forskarcellen och fört honom till allt smalare vägar jorden runt på jakt efter material om de tre männen han intresserar sig för.
På dessa resor upptäcks den ena referensen efter den andra och snart växer av alla fotnoter till huvudpersonernas ”Här är ditt liv” fram en gobeläng där snart sagt allt och alla hänger ihop i möten och impulser. Att läsa Sjöbergs böcker är ett kalejdoskopiskt äventyr, med den skillnaden att alla bitar som skakas och bildar mönster kan beläggas som historiska fakta.
Sjöbergs essäer ger den knappologiskt intresserades realiaburk rejäla påfyllningar. Bara för att nämna ett exempel får vi veta varifrån namnet ”Mauritz” kommer från i affärskedjan ”Hennes & Mauritz”. Det kan verka ovidkommande, till och med trivialt, men på färden längs de kulturhistoriska vägarna med Sjöberg som guide framstår informationen som allt annat än nördig. För att bättre kunna förstå sin tid, sin kultur och allt som har att skaffa med imänniskors grundbehov krävs bredare och djupare kunskaper än vem som blev utslagen i det senaste avsnittet av ”Idol”. Föremålen för Sjöbergs vetgirighet är, precis som han själv, personer som inte nöjer sig med att studera kartan. Det är individer som själva vill beträda vägarna, och där sådana inte finns, själva röja i terrängen för att kunna ta sig fram.
Har jag frågor rör de alltså inte Sjöbergs ämnesval. Däremot har jag flera gånger kliat mig i huvudet och undrat hur författaren hinner med allt han föresatt sig. Hans pensum torde vara mer än fullklottrat. Detsamma gäller naturligtvis männen han porträtterar. Vilka flygplan hade de att tillgå? Bilar? Alla dessa resor som kostar i tid, pengar och ansträngningar
Samtidigt som hemmafronten ska bevakas – i Sjöbergs fall ett hus på Runmarö i Stockholms skärgård och tjänsten som docent i entomologi. Nåväl, tydligen går pusslet att lösa. Låt oss i stället ägna böckerna uppmärksamhet. I Russinkungen mixas upplysningarna om zoologen Gustaf Eisens liv och alla hans företagande med en mängd tillbakablickar på Sjöbergs egna ungdomsår i Västervik. Även om läsaren inte delat Tjustbygdens magiska sommarnätter på land och i skärgården med ortsbefolkningen andas framställningen det slags Huckleberry Finn-känsla som hör sommarlovet och den naturintresserade tonåringen till. Ur dimmorna som stryker över marken får vi bland annat veta att det var Eisen som lärde August Strindberg att måla.
Oskicket name-dropping kan tyckas lura i vassen, men sådant prål befattar sig Sjöberg inte med. I de många fotnoterna till fotnoterna i våra encyklopedier, för så går det att uppfatta berättelserna, koncentreras så mycket mer än det. I stället inbjuds läsaren att smaka på något av detta oerhörda som har med själva livet och levandets konst att skaffa.
För alla som ännu inte stiftat bekantskap med Fredrik Sjöbergs böcker väntar ett läsäventyr på behörigt avstånd från de braskande författaraftnarna.
Peter Hultsberg









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (23 ST.)
ANNONSERA