• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Läst, tisdag, Peter Hultsberg

Sekonden, 71, revisited

Boklådan 2008-11-25 | Uppdaterad 2009-01-28

FAKTA

Enquist, P O, Sekonden (276 s, isbn 91-1-715122-8). Stockholm : Norstedt, 1971 (flera senare upplagor)

När jag i dag läser boken inser jag att vissa avsnitt är profetior som under senare år slagit in. Släggkastaren Mattias Jonsson gröper ur kulan. Med det fyra hekto lättare redskapet ska rekord slås. Och vad mer? Idrottaren delar generöst redskapet med konkurrenterna. ”Det spelar väl ingen roll vem som kastade den lätta släggan. Huvudsaken att rekord sattes”, är ord som upprepas likt ett mantra i romanen.

Hur då förutsägelser som infrias? Enquist fångar i bilden av den urgröpta kulan ett samhälle som i det mesta stirrar sig blint på resultaten. Framstegen. De utlovade kvalitetssäkringarna. Utvecklingen. Rörelsen. Vad spelar det för roll om innehållet i en viss verksamhet urholkas? (Skolan är ett exempel, men knappast det enda). Långt viktigare är att mätningarna av samma verksamhet visar uppåtgående kurvor. Det är i detta perspektiv den generöse släggkastaren ska förstås. Visserligen är det individen som slår rekord men i det ständigt framåtskridande samhället befinner vi oss alla på prispallen. Alla är segrare. Inte sällan köpslår politiska visioner med släggans vikt.

Enquist slår fast (med erfarenheter från DDR): ”Utveckling, sa man, är nyttig bara man inte definierar utvecklingens mål. Utvecklingen är lika med sig själv, utvecklingen är sitt eget mål. Utvecklingens rörelse är lycka.” Men kan den kritiske invända, finns då verkligen inte mätbara mål för allsköns verksamheter uppsatta? Jovisst finns det mål som hägrar. Men det var just det! Resultatet är en siffra. Funktionärerna med måttbandet sträckt från kulringens framkant till nedslagsplatsen på gräsplanen visar fram en siffra. Siffran är liksom det enda kvarlämnade fossilet som berättar om hur kulan en gång seglade genom luften. Som en ortoceratit i marmor är siffran i förhållande till kastet.

Enquist skriver enkelt om komplicerade sammanhang: ”Mätningen är själva svaret på handlingen. Där får man veta om handlingen i sig var fin eller värdelös. Utan mätning då, är handlingen värdelös utan mätning? Inte värdelös, men inget resultat.” Vid sidan om alla goda krafter som önskar utveckla samhället i stort, men också enskilda verksamheter, finns en uppenbar fara. När siffran av en verksamhet står isolerad säger det inget om upplevelsen av processerna bakom de redovisade procenttalen.

Med idrotten och dess jakt på rekord som symbol för samhället och samhällsutvecklingen i stort prickar Enquist in vad som i dag är det normala i de flesta verksamheter, nämligen utvärderingar och önskan om förbättrade resultat i jämförbara siffror. Enquist beskriver vår välmenande släggkastare Mattias Jonsson sittande i omklädningsrummet efter avslöjandet om fusk med följande inkännande, men inte desto mindre uppfordrande ord: ”Inte förstod han vilket fel han gjort: skämdes gjorde han, men felet förstod han inte.”

För mig står det klart att analysen lämnat siarens rökfyllda grotta för att skrivas på våra näsor med samma krita som förbättraren av kastresultaten en gång tvagade sina händer i. För stortävlingar fordrar storresultat. Med förvaltaren Pilatus kan han inför folkmassornas krav på underhållning fråga vad som är sanning. Enquist skriver: ”Och med benhård logik hade han så holkat ur släggan och åstadkommit sina storresultat.”

Kanske detta med urholkningen inte är så mycket att oja sig över. Vi kanske alla, mer eller mindre, drar nytta av att inte allt är så tungt i dag. Att vi hanterar vikterna lite efter som det passar. Men det är ändå intressant att upptäcka hur god skönlitteratur vid sidan om själva historien som berättas förtydligar sådant som annars kan vara svårt att urskilja.

Peter Hultsberg

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: