Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Boklådan 2008-05-20 | Uppdaterad 2008-09-07
Min marinhistoriska bokhyllas svenska avdelning har berikats med denna överraskande vackra och fängslande volym, som spänner över tiden från svenska flottans storhetstid under af Chapmans glansdagar till det långsamma förfallet efter Napoleonkrigens tumult och under den långa fredens tid då de seglande örlogsskeppen siktade sin undergång, det ångdrivna fartyget. Alltså åren 1780 – 1840.
Bernes, Claes, Segelfartygens tid (368 s, ISBN 978-91-7329-013-5, inb). Stockholm : Medström (Forum navales skriftserie, ISSN 1650-1837 ; 26), 2008.
Författaren sammanväver den stora historien med sina egna rötters genom att följa 5 släktmedlemmars öden och äventyr som anställda vid Kungl. Flottan under denna tid och boende i Karlskrona.
Detta är ett elegant grepp som ger en god inblick i flottans många uppdrag som, förutom rent krigiska, omfattade konvojtjänst i Nordsjön och ”mutresor” till piratpaschorna i Medelhavet, trupptransporter till och från kontinenten med trupp, hästar, sårade och sjuka samt i förekommande fall kungligheter. Vidare skärmytslingar med pirater och kaparfartyg av skiftande slag, blockadtjänst och flankstöd till armén under det olycksaliga kriget 1808-1809 då vi förlorade en tredjedel av riket och kompetensen på högsta ort var beklämmande obefintlig.
Under och bakom dessa varierande uppdrag finns ett liv att leva. Att kriget var och är ett helvete torde vara allmän bekant men att livet i flottan även i fred närmade sig det outhärdliga i gången tid är svårt att ta in. Illa klädda, halvsvultna, lusiga, pryglade och frusna verkade vara det normala tillståndet under tiden till sjöss och i vinterkvarter. Till detta kom allehanda sjukdomar om vilka man inte hade annan förklaring än den kalla väderleken och de onda dunsterna.
Många är de resor som blir till plågsamma strapatser på grund av väderlek, rigghaverier och läckande skrov. Man kommer sjömanslivet mycket nära i allt sitt armod men också det totala utlämnandet åt vädrets makter och Guds försyn. Få var simkunniga. Ansvarsfulla fartygschefer bönade om hjälp åt sina svultna, frusna och av klädbrist nästan nakna besättningar men överheten slog oftast dövörat till. Det fanns inga pengar!
Genom vedermödor och enstaka glädjestunder får man följa de fem männens levnadsöden så som de kan utläsas genom flitigt grävande efter skriftliga vittnesbörd i arkiv och bland släktminnen.
Högst intressant är att från fartygsdäck få inblick i de föga ärorika insatser flottan gjorde under det krig vars 200-årsminne vi nu borde betänka. Vi förlorade ju en tredjedel av riket och den största försvarssatsningen någonsin, Sveaborgs fästning, kapitulerade utan strid 3 maj 1808 till evinnerlig nesa i vår historia. Den vintern var den kallaste i mannaminne och isen hindrade flottan att segla i de finska farvattnen till sent i maj. Den blev ändå utslagen av grasserade skörbjugg och epidemier. Vår allierade, den engelska flottans rapporter till London om tillståndet i den svenska är skakande läsning.
Efter statskuppen förpassades Gustaf Adolf ur riket på ett av flottans fartyg utan äresbetygelser. Det stolta linje skeppet Gustaf IV Adolf bytte namn till Gustaf den Store och med Carl-Johan som överbefälhavare gjorde flottan sedermera viss positiv insats genom att övertyga norrmännen om lämpligheten att acceptera unionen.
När koleran svepte över Europa fick flottan med blockad försöka hindra farsoten att få fäste i landet. I längden dömt att misslyckas. Smuggeltrafiken var enorm.
Med loggböckernas hjälp får läsaren uppleva strapatsrika resor långt hemifrån med läckande skrov, sinande förråd och den tidens största navigatoriska problem: att bestämma sin longitud. Man hade inte råd att köpa in pålitliga kronometrar förrän långt in på det nya seklet.
Den seglande flottan åldras och förfaller i takt med de 5 båtsmännen alltmedan statsmakterna fumlar och träter om det marina försvarets framtid. Centralförsvarstanken blommar som bäst och där behövs ingen flotta! Ekskogarna som skulle sörja för flottans framtida behov får susa i frid.
Torsten Cervin
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Håkan Carlsson
hakan.carlsson@ot.se
Telefon: 0491-575 13
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
