Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Boklådan 2008-07-21 | Uppdaterad 2009-01-28
I sommarens bokhög har en märklig bok insmugit sig. Titeln – Dödens nycker – styr tankarna mot deckarnas redan alltför välfyllda bestånd men när författarnamnet väl landat i minnets rätta fack blir man försiktigt nyfiken.
Saramago, José, 2008, Dödens nycker (övers Hans Berggren, 978-91-46-21521-9). Stockholm: Wahlström & Widstrand, 2008.
Kan en medelmåttig bokläsare finna näring hos vanligen ganska svårsmälta nobelpristagare? Och dessutom med självaste döden som huvudperson. När man väl vant sig vid författarens tämligen egensinniga respektlöshet vad gäller komma, punkt och styckeindelning framträder en oväntat rolig samhällssatir, burlesk och ofta med träffsäkra touchéer.
I ett odefinierat men katolskt land händer det absurda att döden tar semester vid årsskiftet, och när det eviga livet, människans urgamla utopi blir till verklighet, uppstår problem. Döende fortsätter att vara döende, sjukhusen blir snart överfulla, myndigheterna står maktlösa, katolska kyrkan inser att om ingen död finns kommer ingen heller att återuppstå, vilket får trons fundament att vackla liksom försäkringsbolagens under alla uppsagda livförsäkringskontrakt. Och begravningsbyråerna klagar hos regeringen.
Medkännande anhöriga i en gränsby kommer på att man kan föra gammelmorfar, som ligger i själatåget, över gränsen till grannlandet där döden jobbar på som vanligt och denna fiffiga lösning på problemet anammas naturligtvis av en ny slags maffia som gör grova förtjänster på denna eutanasiverksamhet.
Den etiska problematiken liksom de praktiska tornar upp sig till en härva av sällsam art och beskrivningen av hur regering och maffia spelar under täcket med varandra blir till en utsökt parodi med påtaglig verklighetskänsla. Författaren beskriver av någon anledning döden i femininum men låter densamma förbli konturlös till en början medan han med oförställd förtjusning vältrar sig i allsköns komplikationer, som riktar udden mot samhället och dess företrädare.
Den nyckfulla döden ändrar sig emellertid och skickar ett violett brev till generaldirektören för landets TV i vilket hon beklagar sitt misstag att ta semester och ursäktar sig med att hon ville ge människorna en antydan om de problem som skulle uppstå om hon inte funnes till och avser att i fortsättningen meddela var och en brevledes om deras livs förfallodatum en vecka i förväg. Detta av omtanke om alla som vill ha förberedelsetid att ordna upp efter sig! Denna proklamation ger upphov till ytterligare bisarra problem som detaljerat beskrivs med lustfylld penna.
Men vem är avsändaren? Den gåtan försöker man lösa med kriminaltekniska metoder och när ett av breven returneras till avsändaren börjar författaren ett fantasicrescendo vars final ej här skall avslöjas.
Detta är en skapande fantasis lustfyllda skröna som använder det mest olustiga och dess nyckfullhet som underlag för en samhällskritik med udd mot överheter av skilda slag. Saramago måste ha varit vid yppersta humör och i bästa författarkondition trots att han med sina 86 år sannolikt själv väntar på att det violetta brevet skall anlända endera dagen. Och det gör han sannolikt med insikten om dödens nödvändighet och inte så sällan i skepnad av en välvillig befriare. Från hängmattan
Torsten Cervin
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Håkan Carlsson
hakan.carlsson@ot.se
Telefon: 0491-575 13
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
