söndag 14 mars 2010
söndag 14 mars 2010
Boklådan 2009-10-12 | Uppdaterad 2009-10-12
Får jag presentera Englands motsvarighet till Dick Harryssons sprudlande historiska tegelstensalster med antiken och medeltiden som specialitet. I ”Tusenårsstriden” berättas hur kristendomen segrade i västerlandet med utgångspunkt från vår tideräknings början till påven Urban II och korstågens tid. Att utan strukturerade historiska kunskaper och med enbart historiskt allmänintresse tro sig kunna smälta denna läsefrukt, som en ordinär historisk thriller, blir man snart varse vara en chimär. Men fascinationen vid en första genomläsning gör att man återgår till sida ett för omläsning i lugnare tempo.
Holland, Tom, Tusenårsstriden : hur kristendomen segrade i Europa (inb, 978-91-7343-182-2). Stockholm : Leopard förlag, 2009.
Att allting gick mot sin upplösing var en gammal antik sanning som verkade befästas under medeltidens gång. Krig,våld, pest och svält i en oupphörlig häxdans förebådade Antikrists ankomst och tidens slut, helt enligt Uppenbarelseboken och 1000-årsskiftet emotsågs med stigande ångest hos de flesta men hos de troende med viss förhoppning om det utlovade tusenårsrikets ankomst. Vi, sena tiders barn, har nog inte någon chans att förstå den tidens andliga verklighet, bara vagt ana den i de känslor som väcks när man besöker en gotisk katedral med dess osannolika arkitektoniska himlasträvan.
Bättre förstår vi människans ständiga makthunger och det är skildringen av det politiska spelet mellan påve och kejsare som är bokens huvudtema. Kristenheten, vars budskap i grunden var pacifistiskt, behövde dock svärdet dels för att skydda sig och dels för att bekämpa hedningarna medan den världsliga maktens herrar behövde påvens välsignelse för att på Den Allsmäktiges uppdrag härja med svärdet. På ömse håll fanns drömmen om ett nytt romerskt imperium under ledning av en påvekrönt kejsare. Och denna dröm fanns faktiskt kvar till dess den, som ett svagt historiskt återsken, helt slocknade under Napoleons Europeiska omstöpning och begreppet ”Det heliga romerska riket av tysk nation” försvann för alltid.
Det är något i författarens skälmskt ironiskt kryddade stil som fick mig att ännu en gång ta ner Frans G Bengtssons essä ”De långhåriga merovingerna” från hyllan. Visserligen en skildring från 500-talet men en utmärkt förövning inför läsning av denna bok med sin mästerliga skildring av brutalitetens och blodshämndens tidevarv parat med kristen nitälskan och trängtan till evig frälsning genom martyrskap.
Skildringen av det blivande Europas födslovåndor, mot en bakgrund av det bysantinska romarärvda imperiets utdragna nedgång och de islamska kroksablarnas skoningslösa framfart, kryddas med ett otal citat ur en myckenhet av medeltida källors rika flöde. Och med stilistisk schvung väver författaren in sin egen tolkning av människors tankar, ångest och förväntan inför Antikrists ankomst och jordens undergång omkring det första millenieskiftet enligt Uppenbarelsebokens både anda och bokstav.
Maktens våld och självförhärligande, svärdklingornas obevekliga härjningar och de enkla människornas träldom under krigsherrarnas framfart kontrasterar bjärt mot kyrkans innerliga freds-och fridsbudskap. Som en flämtande ljuslåga i det första millenniets sista sekel framstår klostret i Cluny som en liten föraning om ett framtida fridsrike. (Det revs nästan totalt under franska revolutionen.)
Det var en tid då jordelivet för de flesta var en prövningens tid inför evighetens himmel eller helvete och då västerlandets kommande konturer började skönjas. En nyttig och märgfylld läserfarenhet som fyller läsaren med rikt stoff inför den egna kontemplationen om hur det hela började, det som i våra dagar tusen år senare har blivit ett av historiens största politiska projekt, den Europeiska Unionen.
Men vid 1000-talets slut måste läsaren ta farväl av denne historiskt begåvade journalist och författare. Då hade påven i Rom tagit överkommandot i Västerlandet strax innan han med svärdets hjälp och löfte om skärseldslindring eldade massorna till korståg för att återerövra den Heliga gravens land .Och samtidigt ge igen för islamsk åderlåtning av kristet blod under flera hundra år längs Medelhavets kuster. Då är vi framme vid 1000-talets slut. Världen gick inte under som förmodat och historiens hjul kunde rulla vidare.
Torsten Cervin
Kalmar
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Emma Lind
emma.lind@barometern.se
Telefon: 0480-592 48
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (29 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
