• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Läst, torsdag; Monarkins makt

Monarkins makt granskas – men knappast utan förutfattade meningar

Boklådan 2009-10-08 | Uppdaterad 2009-10-08

FAKTA

Åse, Cecilia, Monarkins makt : nationell gemenskap i svensk demokrati (174 s, inb, isbn 91-7037-416-3). Stockholm : Ordfront Förlag AB, 2009.

Sådana privata funderingar får faktiskt en stimulerande ram av en ny bok från Ordfront, statsvetaren fil dr Cecilia Åses Monarkins makt. Den är nyttig läsning, alldeles oavsett vad läsaren själv anser om monarkin.

Cecilia Åse förmedlar för sin del en tydlig verfremdungseffekt inför institutionen ifråga. Läsaren märker tydligt att monarkin är för henne något väsensfrämmande i ett modernt land, något vars relation till medborgarstaten måste förklaras.

Hon nämner på ett ställe ett filmklipp från riksdagens högtidliga öppnande på 1940-talet. På SVT:s webb finns ett annat en timmas klipp från öppnandet 1974. Jag lyckades själv få vara med två år innan 1972, och jag finner mig på ett naturligt vis hemma i det som skildras i klippet. Där Åse sätter in citationstecken och anser att termer behöver förklaras, ser jag en sann bild av samhället såsom det egentligen är, eller möjligen borde vara, ett ceremoniel som gör statens och politikens grunder naturliga, begripliga och överblickbara.

Gör det den förnimmelsens bärare till en sämre demokrat, undrar jag när jag tar del av Åses text. Knappast. Monarkin är grundad på en annan princip än demokratin, om man nu ska hålla sig vid abstraktionerna. Men är det demokratin som ren abstrakt princip jag värderar, eller är det förmånen att få leva i ett fritt samhälle, skyddad av erkända mänskliga rättigheter och med en fredad enskild sfär närmast mig själv? Skulle jag tvingas välja, blir det senare alternativet det valda. Demokrati i ett fritt samhälle är praktik, inte teori. Jag lever, och vill nog leva, i något som kanske kan liknas vid Ciceros blandade konstitution, med demokrati, aristokrati och monarki i väl avvägda proportioner. Det som hans föregångare i Grekland kallade politeia. Men samtidigt vill jag naturligtvis att alla de rättigheter jag har också ska tillkomma de andra som lever med mig.

Ett skäl som för mig då gör monarkin viktig är det klassikt burkeanska. Det jag känner gemenskap med är inte summan av alla medborgare just här och just nu. I avtagande grad är mina egna avlidna anförvanter och medsvenskar i tidigare generationer med i den gemenskapen. De har skapat det sociala och kulturella arv som byggt upp mig till det jag är. Och åt andra hållet ingår i samma gemenskap barnen till dem som i dag bara är barn.

Våra valda församlingar är goda företrädare för här och nu. Men vem företräder där och då? Den folksuveränitetstanke som vår nuvarande grundlag är uttryck för står för här och nu. Något annat måste stå för där och då.

Genom monarkin underlättas också elementen av maktdelning, separationen av det offentliga maktutövandets skilda modus: verkställandets, laggivandets och dömandets. Det underlättar också det fria samhällets bestånd.

En sak slår läsaren av Åses volym. Det finns ganska många statsvetare som ur skilda perspektiv förhållit sig kritiska till monarkin, inte bara på vänstersidan, utan också dem som anser sig som liberaler. Ja, det är snarast regel att monarkins moderna funktion ses som en anomali. Den nyaste seriösa plädering för monarkin som Åse citerar är om jag läser rätt Björn Tarras-Wahlberbgs och Kjell Treslows Kan kungadömet bevaras, från 1968. Därefter tycks ämnet vara förvisat till veckotidningsspalterna.

Det skulle därför vara mycket intressant att se moderna statsvetenskapliga inlägg som från empiriska studier tar upp monarkins roll ur ett antal perspektiv.

För det första, minimeras maktmissbruk? kan man spåra samband mellan en etablerad demokrati och en monarki som låter statschefens roll få synnerligen begränsade maktbefogenheter (något Tarras-Wahlberg och Treslow också tar upp)?

För det andra, drar monarkin på sig ett kändisskap som de demokratiska makthavarna därmed slipper? Jämlikhet är demokratins princip, ruckas den av en nära medial uppmärksamhet kring person och familj kring de valda?

För det tredje, hur fungerar monarkin som symbol i ett allt mer multikulturellt samhälle, där det demokratiska demos – det röstberättigade folket – har färre uttalade normer gemensamma?

För det fjärde, hur har monarkin fungerat som broms eller stötta under kriser, då dagsperspektiv måste skiftas mot andra sätt att förhålla sig?

För det femte, vilka faktiska effekter kan man urskilda av monarkins indirekta symboliska maktställning – inverkan på våra normer och föreställningar? Hur ska vi värdera de effekterna?

Dagens samhällsvetenskap griper vidare än tidigare. Här finner vi hur makt- och inflytande granskas inom sociologi, medievetenskap och andra discipliner. Det borde finnas en god grund till en diskussion om monarkins faktiska funktion i Västeuropa, och – tycker då jag – om hur den kan fortsätta att ge våra samhällen den stabilitet som är den lagbundna frihetens förutsättning.

Per Dahl, politisk chefredaktör
per.dahl@barometern.se
Telefon: 0480-592 11

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: