fredag 12 mars 2010
fredag 12 mars 2010
Boklådan 2010-01-12 | Uppdaterad 2010-01-22
Det är så mycket lugnare att intervjua muslimska familjer. Hos dem får man en kopp the. Hos deras kristna grannar måste man alltid inleda besöket med ett rejält glas brännvin. Det tär i längden.
Laurén, Anna-Lena, I bergen finns inga herrar (hft, 220 s, isbn 978-951-52-2618-1). Helsingfors : Söderströms, 2009.
Den finländska rysslandskorrespondenten Anna-Lena Lauréns reportagebok I bergen finns inga herrar är lika frisk att läsa som att dricka ur en kaukasisk bergsbäck. När hon skildrar hur hon tar sig fram genom snötäckta bergspass, maffiakontrollerade vägspärrar eller nyligen kallnade stridszoner får hon oss att tro att det visserligen sker med svårigheter, men ändå ganska naturligt. För här, i vår världsdels yttersta hörn, i områden med främmande namn som Dagestan, Ingusjien eller Kabardino-Balkarien, är livet fattigt, hårt och osäkert. Men här och var finner hon en muromgärdad, solig aprikosträdgård, ömt skött av en familj som lyckats hålla sig kvar på sin jordlott.
Anna-Lena Laurén rapporterar vad hon ser och hör, i viss mån vad som sägs, men inte efter de stora nyhetsföretagens halvt politiska mallar. I detta pussel av språk, nationaliteter, religioner och kulturer, där bergsfolk inte talar med dalsänkornas folk, eller de bofasta med dem Stalin föste dit när han skulle göra om Sovjetkartan, finner hon de vanliga människorna, deras hopp om framtiden och deras erfarenheter av livet.
Så lyckas hon trassla sig fram till Sydossetien och Abchazien norrifrån och får del av perspektiv som märkbart nyanserar vår bild av hur folkgruppen hade det när Sydossetien var en del av Georgien. Men så lyckas hon också ta sig till andra sidan fronten, och får uppleva hur den georgiska säkerhetspolisen nästan förfaller till skvallerlängtan när dess företrädare ser att hon nyss varit i det ny ryssockuperade området.
Men att vara korrespondent i Kaukasus är inte ofarligt; hon oroar sig inte minst för de faror hon utsätter sina bilförare och tolkar för. Själv har hon ett nordiskt pass, en presslegitimation och kan om så behövs resa hem igen. Den bilförare som tas av grannminoriteten i en vägspärr saknar den livbojen.
Anna-Lena Laurén möter språknationalister och allt mer isolerade ryssar, som en gång kommit till Kaukasusrepublikerna som exempelvis lärare eller kommuntjänstemän. Hon talar med gårdsägare, studenter och bilmekaniker, och med arbetslösa unga.
Bland de mer fascinerande perspektiven är hennes skildring av den ökande fundamentalismen: kvinnor som börjar bära slöja, unga män som börjar läsa Koranen. Hon konstaterar att de, trots att de talar om traditioner, inte vet något alls om sin hembygds andliga kulturarv. Det tvättades bort av Sovjet; vad de nu upplever som återvändande till gamla värden är i stället idel nymodigheter framställda som gammaldags genom skicklig propaganda. Få muslimska kaukasiska kvinnor har någonsin burit slöja, nu kommer seden som ett medel att visa sin särart.
Det finns onekligen en del upprepningar in denna reportagebok, men de förtar inte huvudomdömet. För den som vill veta något om människor i denna Europas utpost är I bergen finns inga herrar ett guldkorn.
Per Dahl, politisk chefredaktör
per.dahl@barometern.se
Telefon: 0480-592 11
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Emma Lind
emma.lind@barometern.se
Telefon: 0480-592 48
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (25 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
