Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Boklådan 2008-03-11 | Uppdaterad 2008-08-21
– När vi nu är här – skulle du inte kunna bli underläkare från och med i morgon?
– Nej, jag är ju bara fjorton, går första året på gymnasiet och tänker faktiskt bli jurist.
Eftervärlden är tacksam för att förste fältläkaren vid Västra armén Gabriel Rislachi besatt tillräcklig övertalningsförmåga den junidagen 1808. Unge Carl Johan Ekström blev nämligen knuten till den arméns MASH, det flyttande sjukhuset, men som apotekarlärling.
Ekström hade huvudet på skaft. Snart kunde han konstatera att den ordinarie läkaren – i det civila barberaregesäll – pytsade i de sjuka och sårade en och samma dekokt allihop, vad de än blivit inlagda för. Efter smygläsning i läkarboken började han förorda mer individbaserad behandling, till sin förmans stora förtret.
Så inleddes en av de stora läkarkarriärerna i vår svenska historia. Som erfaren kirurg, livmedikus och medlem i diverse akademier blev förvaltarsonen från Värmland förste huvudman för ätten 2313 Ekströmer. I dag ser vi då och då hans ättling Jonas Ekströmers namn under heta nyhetsfoton i tidningen.
Det ska sägas med en gång: Aina Ekströmer har gjort en stor kulturgärning genom att ge ut volymen Livmedikus Carl Johan Ekströmer – kirurg och nydanare (Kalmar 2007). Hans handskrivna dagboksanteckningar, brev och självbiografi har därmed blivit tillgängliga för allmänheten. Och med dem ett fönster in i det tidigare artonhundratalets liv och vardag.
Vi får sådana pärlor som skildringen av hur Georg Carl von Döbeln, vän i familjen, åtar sig att ge unge Ekström lite mer salongskunskap och allt mer desperat försöker få pojken att lära sig dansa. Inte ens med en vacker äkta ljusblå avlagd fransk uniformsfrack från Indien förmådde krigshjälten muta den motsträvige adepten. Eller Ekströms blandade känslor för att bli utnämnd till kronprinsens livläkare. Avlönat, javisst. Men hur roligt är det att vara omedelbart ansvarig för minsta krämpa som en så viktig person kan drabbas av? I synnerhet i en tid utan riktiga läkemedel.
Eller tidsbilderna från fältläkartjänstgöringen, här vid en marschpaus (möjligen något våt, tänker läsaren):
– Doktor! Du! Du kan väl inte ens dra ut en tand en gång!
– Ska vi slå vad?
Ekström noterar i sin text att länsmannen Fallén visserligen blev fullt nöjd med motpartens förmåga. Men, fortsätter texten, kanske hade han blivit ännu nöjdare om Ekström hade kunnat sätta tillbaka den fullt friska tanden dagen därpå.
Just förhållandet till kropp och till smärta stämmer oss 2000-talsmänniskor till eftertanke. Som fjorton-femtonåring hade han lett sjuktransporter där några oftast dog i kärrorna, hur omsorgsfullt kusken än hade kört. Ekström, human och stolt över att kunna rädda liv, utför samvetsgrant alla de operationer som då var möjliga; för fältäkare var nog amputationer de vanligaste ingreppen. Utan bedövning, smärta är något som ingår i vardagen och som bättre folk förväntas ta sig igenom utan att klaga. Under hans tid kom nyheten från USA om kloroformen, men Ekström är något avvaktande. Vid längre operationer, menar han, är det nödvändigt att kunna kommunicera med patienten, och då måste denne vara vid medvetande.
Ekström är en av vårt lands första akademiskt utbildade kirurger, han organiserar kolerasjukvård och sjukhus. Han ger ut den första svenska medicinska facktidskriften. Vi möter en observant, intelligent, energisk och human människa i en tid som saknade det mesta av det vi i dag kallar sjukvård. Och som inleder resebreven till hustrun med ”Min lilla älskade gumma”. Vilka av dagens svenska läkarprofiler kommer om 200 år ge den tidens allmänhet samma inblick i vår tid?
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Håkan Carlsson
hakan.carlsson@ot.se
Telefon: 0491-575 13











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA