• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Läst, måndag; Torsten Cervin

Johan Puke – skeppsgossen som blev generalamiral

Boklådan 2008-10-13 | Uppdaterad 2009-01-28

FAKTA

Norrman, Hans & Wallström, Erik, 2008, Johan Puke : skeppsgossen som blev generalamiral och statsråd 1751 – 1816. (inb, 248 s, isbn 978-91-7353-255-6). Stockholm, Atlantis, 2008.

Den förstnämnda inträffade 1495 då en anfallande rysk styrka lurades att besätta ett fästningstorn fullt av krut och flög i luften med en våldsam smäll. Ryssen antog att djävulen var i maskopi med de svenske och flydde.

Den andra händelsen inträffade 1790 under Gustav III:s misslyckade anfallskrig mot Ryssland. I ett illa planlagt försök att inta St Petersburg misslyckades både armé och flotta att åstadkomma något väsentligt och såväl Stora flottan och Skärgårdsflottan med cirka 250 enheter och 40 000 man blev genom en kunglig taktisk blunder instängd i skärgården utanför Viborg med fiendeflottan som effektiv blockad för ankar i gynnsamt överläge. Sveriges genom tiderna mäktigaste marina styrka hotades av undergång och måste till varje pris bryta sig ut. Mat och vatten sinade och lämplig segelvind dröjde vecka efter vecka. Till slut kom nordosten och kungen gav order om utbrytning.

Men vem skulle ta täten? Valet föll på linjeskeppet Dristighetens fartygschef Johan Puke som med osande eder och svällande segelmassor ledde den Stora flottans utbrytning i ett veritabelt gatlopp mellan fiendens uppankrade enheter. Och han lyckades leva upp till kungens förväntningar och räddade större delen av flottan i skydd under Sveaborgs kanoner.

Skärgårdflottan kunde samtidigt smita undan och levererade ett par dagar senare batalj vid Svensksund, något som blev en lysande seger och samtidigt det sista stora slaget mellan flottor som roddes. Kungen kunde sluta fred utan territoriella förluster och räddade sitt anseende genom att befria landet från fortsatt rysk inblandningen i svensk politik.

Om denna Johan Pukes liv och samtid har utkommit en efterlängtad biografi som kostat år av mödosamt arkivarbete då den måste byggas på indirekta källor, framför allt hustruns dagböcker, eftersom Puke inte efterlämnade andra skrivna dokument än officiella. Han var i sanning ingen skrivbordsmänniska utan en handlingens man. Resultatet har blivit en saltstänkt och krutröksmarinerad skildring av en sagolik klassresa med välavvägda inslag av politisk och social historia.

Att lyckas nå marinchefskap, grevskap och excellenstitel från ett ursprung på samhällets trossbotten är en sannsaga god som någon. Och detta uteslutande genom egen ambition och framåtanda utan hjälp av börd och beskyddare. Han var sina fyra konungar obrottsligt trogen och var såväl Gustavs som hertig Karls favorit. Kanske dock att fadern, som hade blivit halshuggen 1756 efter ett misslyckat kuppförsök till förmån för Gustavs far Adolf Fredrik mot ständerväldet, givit namnet Puke en rojalistisk fördel.

Nyligen fick man i boken ”Segelfartygens tid” följa fem båtsmän och underbefäl under samma epok och läsa om deras trossbottenliv under svenska örlogsflaggan och nu kommer som på beställning denna skildring av karriärvägen för en officer som lyckades med det mesta.

Man förvånas något över att så många svenska sjöofficerare tog värvning utrikes, särskilt i engelska och franska flottorna under amerikanska frihetskrigen. De blev erfarna både till havs och i strid och utgjorde en marin kärna av duglighet som kom väl till pass i den stolta flotta som av af Chapman tillfördes 10 nya linjeskepp och 10 fregatter inför det ryska äventyret.

Johan Puke fick som flottchef uppleva den katastrofala förlusten av Finland och tumultet då Gustaf IV Adolf fick sparken och var hans värd de två sista veckorna på svensk mark i väntan på transport ur riket. Under hans befäl och kanoner tvangs norrmännen inse att unionen med Sverige var ett bättre alternativ än krig.

Man kan ana att hans brist på boklig bildning och hans förråd av saftiga eder inte gjorde honom helt rumsren i de finaste salongerna men han var älskad av många och ärad av fler. Pålitligt och troget åtog han sig de svåraste uppdrag och fick vanligen gjort det han skulle. Det tog honom 3 dygn att färdas från Karlskrona till Stockholm när det brådskade och han tillkallades ofta! Ett litterär återupplivning som ger liv och färg åt en sjöhjälte på rätt plats i sin tid.

Torsten Cervin

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: