tisdag 14 februari 2012
tisdag 14 februari 2012
Boklådan 2009-12-28 | Uppdaterad 2009-12-28
Bevisningen i sexualbrottsmål en svår sak. Åklagare Rolf Hillegren tog upp frågan i en debattartikel i en Stockholmstidning. Av denna orsak förändrades hans arbetsuppgifter så, att han inte längre fick arbeta med sådana mål. Detta hälsades med tillfredsställelse av en enig press. Ingen tänkte på, att medias livsluft – yttrandefriheten – var under angrepp.
Det som media inte klarade av, har nu ett ämbetsverk, Justitiekanslersämbetet, tagit upp. Justitiekanslern visar sig ha klar blick för det som ingen journalist insåg. Det är en avgörande aspekt av yttrandefriheten, att man skall kunna framföra sina åsikter utan att drabbas av samhällets hämnd.
Detta skydd för yttrandefriheten kallas repressalieförbud. Det var just repressalier, som Rolf Hillegren råkade ut för: ”Justitiekanslern anser att Åklagarmyndigheten, ledningen vid Cityåklagarkammaren i Stockholm, får anses i praktiken ha fråntagit kammaråklagare Rolf Hillegren vissa arbetsuppgifter till följd av dennes uttalande i medierna.”
Om något sådant får passera opåtalat finns risk att handlandet upprepas. Därmed kommer offentligt anställda inte att kunna uttrycka sina åsikter. Deras yttrandefrihet är upphävd och grundlagen är satt ur kraft, inte genom riksdagsbeslut utan genom enskilda chefers handlande. Enskilda chefer kommer därmed att ta sig riksdagens myndighet: ”Enligt Justitiekanslerns uppfattning agerade kammarledningen därvid mindre lämpligt.”
Hur agerade Hillegrens chef Per Nichols? Sedan Hillegren gjort sitt uttalande, kallade Nichols under Hillegrens semester in denne, kritiserade honom, tog offentligt avstånd från honom och skapade sedan intrycket att han på grund av sina uttalanden var avstängd från att handlägga sexualbrottsmål. Ingen hade kunnat visa att Hillegren handlagt sådana mål på ett felaktigt sätt.
Justitiekanslern skriver: ”Det var också mindre lämpligt att kritisera Rolf Hillegren för hans uttalanden.” Hillegren befann sig i ett beroendeförhållande till sin chef Per Nichols. Det var ingalunda fråga om ett öppet meningsutbyte. De facto drabbades Hillegren av Nichols repressalier för att han använt sig av sin yttrandefrihet.
I sitt yttrande skriver Riksåklagaren: ”Det ligger inte i Åklagarmyndighetens intresse att på något sätt försöka ingripa mot en diskussion om exempelvis hur lagstiftningen bör vara utformad.” I ett rättssamhälle måste det vara öppet att diskutera beviskrav. Är de för höga? Är de får låga? Är de rentav så låga, att oskyldiga blir dömda? 1600-talets häxprocesser är för all framtid exempel på vad som kan hända, när man har låga beviskrav. Riksåklagaren fortsätter: ”En fri debatt i ett demokratiskt samhälle måste också tåla att kritiska eller ’obekväma’ åsikter förs fram.”
Justitiekanslern skriver ”att myndigheter och chefer hos myndigheter inte får vidta några för en enskild negativa tjänsteåtgärder på grund av den enskildes bruk av tryck- och meddelarfriheten … En arbetsgivare kan inte frånta en arbetstagare uppgifter till följd av att denne har uttalat sig i media.”
Rolf Hillegrens ärende visar att Justitiekanslern har skyddat yttrandefriheten. Däremot misslyckades i huvudsak den svenska journalistkåren, när händelsen inträffade. Man förstod inte vad som hände. Det är oroande. Justitiekanslern har klarlagt vilket skydd offentligt anställda som Hillegren har. Nu är det viktigt, att alla medborgares yttrandefrihet blir lika tydligt försvarad.
Christian Braw
Docent och komminister
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (50 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
