• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Läst i hängmattan, tisdag; Per Dahl

Inget träd, ingen orm utan en uppretad jätte att styra

Boklådan 2008-07-29 | Uppdaterad 2009-01-28

FAKTA

Abrahamsson, Bengt, Hierarki – om ordning, makt och kristallisering. Stockholm : Liber, 2007.

Någon gång under de två gånger femtio minuterna kommer han att ta historien om de sex blinda lärde och elefanten. De hade alla sin unika bild av djuret eftersom den ene klappat beten, den andre snabeln, den tredje ett ben och så vidare. Vad var elefanten lik? En orm? En trädstam? Ett spjut? Sensmoralen är given: vi har alla vår egen skärva av sanningen.

Den tidigare sociologiprofessorn Bengt Abrahamsson sänder med viss vällust spricka efter spricka in i konferensernas gottköpskunskap. Om nu elefanten inte råkar vara uppstoppad, är det då inte troligt att han blir irriterad av de påflugna männen, ger till en trumpetstöt och sparkar i väg dem för att få vara ifred? Djuret må ha uppfattats som orm eller trädstam. I verkligheten var han en sparkande arg jätte, alldeles oavsett om man drog honom i svansen eller snabeln.

På samma sätt är organisationer företeelser som faktiskt har drivkrafter och mål. Och det spelar roll vilka som sitter i toppen och formulerar dessa. Ty i annat fall är faran att mål och självuppfattning omärkligt glider från det är rätt till det som känns bra. Ansvar, styrning och mobilisering löses långsamt upp i trivsel och nätverkande.

Boken har titeln Hierarki; utan tvivel är Abrahamssons resonemang kring denna välkända i den mer akademiska sociologin. Den läsare som inte är sociolog men i stället i arbetslivet otaliga gånger mött effektsökande men lönsamma framträdanden av klassen ”Hur långt är ett snöre” drar i alla fall en suck av lättnad inför substans och hederlighet.

Abrahamsson diskuterar organisationers värdebaserade ledarskap. För den mer handfasta och kontrollerbara kunskapen om hur har alltid en tendens att överskugga den mer svårgripbara kunskapen om varför. Det övergripande ledarskapet – av Abrahamsson givet namnet ”administration” i motsats till management – reflekterar, motiverar, ger översikt och ordning. Det artikulerar sin organisations självuppfattning och etik. Men det är också beroende av en hierarki, som ger veta varför försteg framför veta hur.

Hierarkin behöver vi av många orsaker, konstaterar Abrahamsson. Den underlättar exempelvis beslut och handling i krissituationer, skapar igenkännande och därmed paradoxalt nog handlingsutrymme. I en platt organisation – denna gurudröm – i ett nätverk blir inflytandet diffust men sannolikt fortfarande ojämnt fördelat, det blir stelt och auktoritärt när fel impulser ges spelrum. Makten blir osynlig, men sitter kvar. Det är bara ansvaret som förflyktigas.

Ickekommersiella organisationer har ofta betydligt svårare med sin ledning än kommersiella. I de senare är det oftast klart lättfattligt varför man arbetar och vad som är framgång och inte. I en församling, rödakorsförening eller frimärksklubb är det mycket svårare. Idealen har en tendens att blekna, var och en skaffar sig sin privata vision för helheten. Att tydligt ge mål skapar konflikter; otydlighet och undvikande, parat med fallenhet för den praktiska vardagen är så mycket enklare.

Abrahamsson tar i andra sammanhang exempel från försvarets värld: en tidigare generation officerare satte sin ära i att försvara ett fritt fädernesland och gav därmed krigsmakten dess självbild. Vilken självbild ska de ansvariga förmedla åt förbandet när skrik hörs från förhören i den dammiga granncampen i Afrika? Kollegerna där borta tycks ju vara så mycket mer effektiva att nå resultat?

Särskilt – slår det mig – borde Bengt Abrahamsson bli läsning inom media. Områdets organisationer är kommersiella samtidigt som de hävdar ett eget etiskt berättigande. Här förändras de företagsekonomiska och tekniska villkoren med blixtens hastighet. Pressen från ett ledarskap som ”vet varför” mot ledningar som ”vet hur” är otvetydig. Som i många branscher där samarbetet är utbrett har det övergripande värdebaserade ledarskapet ofta delegerats till gemensamma branschorgan eller tillkallade guruer.

Den kluvenheten delar mediebranschen med advokatbyråer, revisionsfirmor, arkitektkontor och enskilda läkarmottagningar och sjukhus – alla med sina etiska drivkrafter i marknadens vardag. Medierna har en särställning i det att de just också genomgår snabb strukturrationalisering och koncentration.

Frågan är bara hur många medieföretag och koncerner som i dag har kapacitet nog till självreflektion i sina ledningsnivåer.

Per Dahl, politisk chefredaktör
per.dahl@barometern.se
Telefon: 0480-592 11

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: