• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Läst, måndag; Växjö stifts hembygdskalender

Hembygdskalendern 100 år

Boklådan 2009-12-08 | Uppdaterad 2009-12-08

FAKTA

Boken som är på 240 sidor kan beställas från Växjö stifts hembygdskalender, Box 527, 351 06 Växjö eller köpas för en billig penning av församlingarna.

Liksom flera av namnen knyter samman Växjö, Kalmar och Göteborg så knyts de två unga sydliga stiften samman av att ha bevarat och fört vidare mest av både kyrklighet och stiftsprofil av svenska kyrkans 13 nuvarande stift. Växjöstiftet i sin nuvarande form är i själva verket till och med yngre än sin julbok. 1915 lades det gamla Kalmarstiftet ned och det nuvarande stiftet bildades. Julboken fyller i år alltså etthundra år medan stiftet av allt att döma kommer att göra detsamma år 2015.

Men speglar julboken verkligheten? Från julboken har man inte kört ut dissidenterna på samma sätt som man har gjort vid alla kyrkoherdetillsättningar genom behörighetsprövningen till exempel. De tar därför här fortfarande en större plats, ja rentav dominerande plats, och speglar i sin tur hur beroende stiftet ofta varit i sitt arbete av sina kunniga och lärda präster från det som ibland kallas det bekännelsetrogna lägret: professor Oloph Bexell, dr Peter Bexell, docent Christian Braw, dr Kjell Petersson, docent Dag Sandahl med flera. Kanske speglar denna enhet inom bokens två pärmar mera opponenternas kyrkolojalitet än kyrkans lojalitet gentemot dem?

Vare därmed hur som helst. Årets årgång bjuder på mycket nyttig läsning varav här följer ett axplock. Biskop Sven Thidevall skriver om kyrka och samhälle för 100 år sedan. Svenska kyrkan kring sekelskiftet var i ett mycket prekärt läge. Sedan dess mycket vänt vilket enligt biskopen bör ingjuta optimism och arbetsvilja. För Gud är ingenting omöjligt, menar Thidevall, utan att bygga några falska luftslott. Han har en ganska realistisk uppfattning av Svenska kyrkans situation och läge i dag menar jag.

Kalenderns historia liksom dess sex redaktörer ägnas två artiklar. Oloph Bexell bidrar med en skidring av gudstjänstlivets utveckling under 1900-talet vad gäller liturgi, nattvardsfirande och framför allt högmässans utformning. Här ger han bilden av Svenska kyrkan i stort, men med exempel från Växjöstiftet.

Temat sekelskifte och kiliastiska förväntningar i samband med sådana utnyttjas i flera av bokens artiklar. Så redaktören Johan Thelin som i sitt bidrag Det sista året funderar över att vi alltid lever i de yttersta av tider. Likaså är det ett tema i det ovan nämnda kåseriet om gångna och kommande sekelskiften av Anders Brogren. Raden börjar här 1609 och slutar futurologiskt med årsskiftet 2109.

Till den costaricanska lutherska kyrkan har Växjö stift ett nära förhållande. Rodolfo Mena Vargas medverkar med en artikel om sin egen kyrka. De nio stegen – ett passionsdrama av Johan Thelin skildrar det passionsspel från fastlagssöndagen till långfredag i lyrik, prosa och musik av Nybro församlings organist Sten-Inge Petersson som Thelin skapat. Passionsdramat sändes även i Sveriges Radios P1 på gudstjäntsttid långfredagen 2009.

Mönsterås kyrkoherde Mattias Rosenquist skriver om sin kyrkas hundraårsjubileum. I Minnen från Nygatan och domkyrkan berättar Sven Adamsson för den gamle Växjöjournalisten Rolf Wenander. Sven Adamsson var kyrkväktare i Växjö mellan åren 1947 och 1987.

Professor Bengt Holmberg skriver mycket intressant om hur Jesus förkunnats i Sverige de senaste hundra åren. Internationell påverkan och inhemska drag belyses. Han slutar sin artikel med dessa kloka ord: ... uppgivenheten och eftergivligheten för tidens opinionstryck är alldeles fel svar på omvärldens fördömande [av Jesus], om kyrkan verkligen vill vara Kristi kyrka. Jesus-”förkunnelsen” från dem som är och vill vara trons fiender är tvärtom en utmaning till kyrkan och de kristna.

Sådana utmaningar är till för att besvaras och mötas med den egna övertygelsens kraft, som därmed djupnar och befästs. De kristna kan och ska inte nöja sig med konventionella uppskattningsfraser om Jesus och inte komma med generade försvar för hans idéer och beteende – de är ju normen för oss, inte något som skall bedömas efter våra normer. Kyrkans förkunnare tvingas i dag av en nyvaknad aktiv ateism att själva tänka djupare och sannare om varför Jesus är som han är, med vilken auktoritet han innerst inne handlar, och med vilken rätt han kan hävda att andra människor inte kan göra någonting bättre än att följa, lyda och älska honom.

Konstvetaren och docenten Hedvig Brander Jonsson, Uppsala, skriver om småländsk kyrkokonst i ett hundraårsperspektiv.

Makarna Kristina och Anders Göranzon skriver engagerat om missionen, som de ser som kyrkans övergripande uppdrag och inte som det står i kyrkoordningen ”en av fyra dimensioner” på kyrkans arbete.

Det är ännu en del som inte blivit nämnt, nämligen en stiftskrönika och porträttserier på avlidna och nyvigda.

Gustaf Björck

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: