Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Boklådan 2007-10-19 | Uppdaterad 2008-08-21
Gatorna är röda av blodpölar. Vettskrämda människor försöker att gömma sig. Dödspatruller går systematiskt från hus till hus. Men du vet att det som sker är en nödvändig del av en kraftmätning vars resultat blir att grunden läggs för Västvärldens frihet, civilisation och utveckling. Skulle du stoppa utrensningen? Var och en svare för sig själv.
De fruktansvärda scenerna utspelade sig i Rom vintern 43/42 f Kr. Den som beslutat om blodbadet eftersom han behövde offrens pengar var Gajus Julius Caesar Octavianus, senare kallad Augustus. Hade han inte lyckats i sitt syfte skulle hans motståndare, Julius Caesars banemän, ha segrat. Nu blev Octavianus vinnaren, av en framtid som gav Rom fred, stabilitet och kulturell blomstring. Med Augustus blev Rom den bas som Västs utveckling kunde vila på i 2000 år.
Om denne man har den brittiske professorn Anthony Everitt skrivit en ny, läsvärd biografi, med titeln Augustus. Man kan naturligtvis undra vad nytta en ny skildring av en människa från antiken kan ge. Det finns ju bara ett begränsat antal källor, redan väl kända. Varje ny författare får koka sin soppa på en spik som redan legat i otaliga tidigare grytor.
Men Everitt mobiliserar sitt material sparsmakat men effektivt. Där mången skribent skulle ha ägnat sidor till beskrivningar förmår denne brittiske akademiker att karaktärisera personer och skeenden med få väl valda ord, då och då med en torr humor.
Populärvetenskapliga historiska författare kan hamna i två motsatta men lika ofruktsamma fällor. De kan framställa gångna tiders människor som precis lika oss, låt vara i andra kläder och miljöer. Resultatet blir ett slags hollywoodsåpa i tryck. Eller så kan de mena att de figurer de skildrar är helt obegripliga; endast urskiljbara som främmande profiler på långt avstånd.
Everitt väljer en fruktbar medelväg. Han erkänner att Roms politiska klass drevs av helt andra normer, perspektiv och ambitioner än dagens. Dess syn på vad det innebar att vara god människa, god medborgare och god makthavare var en helt annan än vår. Men politikens kärna och regler har förblivit densamma under 2000 år, ja längre tid än så kan man förmoda. Redskapen, gränserna och tabuna växlar. Maktens villkor består.
Everitt låter oss komma nära politikern Octavianus. En man som inte kunde kontrollera sin rädsla för militär strid, men som kunde visa stort personligt mod. En man som svekfullt bröt många avtal med motståndare, men som var lojal mot sina anhängare. Rationell och kylig, men som hade svårt att kontrollera sin vrede när närstående svek.
Men framför allt en man som förstod politikens och maktens kärna. Augustus visade respekt för kunnighet och förnuft, insåg att tillvaron i toppen förutsatte de mångas tysta samtycke. Hans adoptivfar Julius Caesar hade fallit på sin ohöljda vilja att inte bara ha makt, utan även att synas ha den. Han hade brustit i respekt för etablerade politiska institutioner. Han hade inte kunnat säga nej till ett liv i lyx.
Augustus nöjde sig med själva maktinnehavet och underordnade sig de villkor detta ställde. Man kan kalla hans hållning dubbelmoral. Men han insåg att han i sitt eget personliga liv måste följa spartanska normer och anspråkslösa former för att enväldet skulle accepteras. Han var revolutionär, och måste därför hålla på traditionen.
Vi, 2000 år senare, kan säga att vi hade tur. Ett Rom lett av senatens stelnade aristokrati eller av den politiskt kortsynte Marcus Antonius hade aldrig utvecklats till en bestående imperium. Och vi hade fått utvecklas utan det arv av lagar, litteratur, vägar, politiska institutioner och kulturyttringar som Rom födde.
All odling står på ofri grund, konstaterade Esaias Tegnér. Men det var klen tröst för alla dem som blev uppsatta på dödslistorna vintern 43/42.
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Håkan Carlsson
hakan.carlsson@ot.se
Telefon: 0491-575 13











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA