Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Boklådan 2008-10-09 | Uppdaterad 2009-01-28
Om moderat diskussion av änkepensioner på stämma, 1987: ”Två tunga kvinnliga moderata politiker, Ingegerd Troedsson och Görel Bohlin, försvarade med hetta den socialdemokratiska regeringens förslag. Jag blev skakad och det blev nog också många andrapartimedlemmar, särskilt de som saknade rösträtt på stämman. Ombuden röstade lydigt som partiledningen önskade.”
Om riksdagsbehandlingen av pensionsfrågan 1986: ”Den moderate talesmannen i socialförsäkringsutskottet, Nils Carlshamre, byggde otroligt nog sitt anförande på klassiska leninistiska argument. Den politiska förvirringen kunde knappast bli större.”
Om utgången av ATP-striden: ”Förlorarna i en hård och jämn politisk strid berövas både optimism och möjligheten att rätta till segarens mytbildning. Precis som råttor lämnar ett sjunkande skepp försvann också många borgerliga medlemmar och väljare, och en växande skara opportunister anslöt sig till segraren, samtidigt som motsättningarna bland förlorarna ökade.”
”Tyvärr behandlades dessa socialpolitiska nyckelfrågor endast ytligt under 1950-talet. Detta kan ha hängt samman med att det bara var centern som stod för en åsikt som motsvarade den egna väljarkårens.”
En lyssnare kan ibland ha svårt att höra vad Margit Gennser säger på sin ädelskånska. De fyra citaten här ovan visar att den lyssnaren då missar något. För få moderata riksdagsledamöter är kapabla till så orädda, knivsvassa och träffande analyser som den skånska ekonomen ifråga.
Hennes skildrig av hur det nya pensionssystemet kom till är värd att läsa som en analys av hur svensk politik bildas och beslutas inom ett för medborgarna centralt område. För många författare framstår oftast de upplevda politiska miljöerna i ett slags försonande skimmer. Sådant pjosk ägnar sig inte Gennser åt: tydligt och klart fördelar hon omdömen. Vilka förtroendevalda stod fast vid goda principer, vilka gick ned sig i beslutsprocessernas sankmarker? Vilka uppträdde tankemässigt hederligt och vilka vek sig för maktens övertalning? Gennser är i politiken vad fransmannen Boileau var i litteraturdebatten: klassicist. ”Att kalla en katt för en katt och Rouet för en skurk” är som bekant den klassiska franska sammanfattningen av riktningen – för Rouet var ju en skurk. Varför försköna?
Det är Margit Gennsers förtjänst att vi i dag har ett robust nytt pensionssystem, där fördelningspolitik betyder mindre och premiereservprincipen mer. Det var och en får i pension ska vara relaterat till vad var och en tjänat in, inte efter fördelning av de avgifter som varje år strömmar in i systemet. Hon förklarar pedagogiskt varför det är viktigare med rättvisa som tydliga regler än med rättvisa som utlovade nivåer. Det senare alternativet är alltför sårbart för å ena sidan politiska kortsiktiga löften och å andra politisk klåfingrighet med att beslagta pensionsrättigheter: fallet med änkorna som blir fråntagna sina är ett paradexempel.
Inte minst intressant är Gennsers friläggande av argumenten bakom ATP. Hon konstaterar att en inte oväsentlig del i det som kom att politiskt förslummas stammade från liberala rättsstatliga resonemang. Förtjänstfulla, men ack så sårbara för överbudspolitik. Hon bryr sig slutligen om att härleda sina argument från statsvetenskaplig teori: det ger läsaren goda möjligheter att själv pröva rimligheten i hennes resonemang.
Gennser poängterar i sin skildring av det nya pensionssystemets tillkomst som en principfast resultatpolitiker. På några få års tid i början av nittiotalet omskapades det som varit ATP till dagens långt robustare pensioner. Gennsers insatser präglas av målmedvetenhet: hon har en klar bild av vad hon vill, tydligen i motsats till den då ansvarige ministern, folkpartisten Bo Könberg.
Här visar hon tydligt hur de politiker som har ett tydligt sakpolitiskt mål alltid vinner över dem för vilka enighet har ett egenvärde. Gennser blev säkert inte populär. Men hon vann respekt och hon fick igenom sina idéer. Och vad viktigt är: beslutet 1994 om de nya pensionerna är fast förankrat och synnerligen svårt att ändra i grunden.
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Håkan Carlsson
hakan.carlsson@ot.se
Telefon: 0491-575 13











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA