Boklådan 2008-04-18 | Uppdaterad 2008-08-21
Prästen och docenten Christian Braw från Slätthög är välkänd som författare och skribent. Nu har han samlat drygt trettio längre artiklar till sin åttonde essaysamling. I inledningen skriver han att han med sin bok vill ”ana mönster och söka förstå”. Det han vill förstå och ana mönster i, är, tror jag, inget mindre än själva historien. På ett ställe har Braw med ett citat av Martin Buber som säger: ”Historien är inte Guds trontal, den är hans dialog med mänskligheten.” (s 53).
De skilda sidorna i denna dialog lyfter han fram genom att peka på en händelse eller en gestalt och sätta in dessa i ett större sammanhang, han försöker se mönster, han vill klarlägga vad som egentligen sker i det synes ske. Och han gör det utifrån en medveten och på flera ställen öppet redovisad kristen utgångspunkt.
Därmed är också sagt att Braw i sitt skrivande och i sitt sökande står i en bred västerländsk tradition som leder tillbaka till Augustinus. Sitt mest pregnanta uttryck har denna hållning fått i Anselm av Canterburys sentens: Credo, ut intelligam – jag tror, för att jag ska kunna förstå. Grundläggande för denna hållning är övertygelsen att tro och vetande inte motsäger varandra; det som är rätt eller sant är det både i kyrkan och i världen.
Braw står för en humanistisk hållning. Naturligtvis inte i motsättning till kyrka och tro, som hos de ateister som försöker lägga beslag på namnet humanist; inte heller som humanist i en liberal tradition med rötter i kulturkampens Preussen. Hörnpelare i Braws humanism är klassisk bildning – filosofi, språk och historia – och intresset för den enskilda människan, hennes livsväg och ibland tragiska öde. Och det finns ofta ett stort allvar i hans texter – livet självt är ju sådant.
Det kan tyckas vara svåra ämnen som Braw behandlar: demokratisynen, skillnaden mellan legalitet och legitimitet, synen på historien. Men han gör det klart och enkelt, bl a genom sin stil med korta meningar. Hela tiden är han angelägen om att illustrera sin framställning med konkreta händelser eller personer. Till hans stildrag hör även att han är generös med citat av högst skilda auktorer. Till all lycka avslutas boken med ett personregister som börjar med Alf Ahlberg, rektor och idéhistoriker och slutar med Wilhelm Åström, musikfanjunkare och tonsättare.
Martin Luther och kyrkofadern Augustinus återkommer ofta i texterna, och så gör även Platon, Solsjenitsyn, J A Eklund och Henrik Georg von Wright. Namnen visar på bredden i Braws tänkande och framställning. Det ska även påpekas att boken är mycket bra korrekturläst, även om 1571 års kyrkordning fått fel årtal s 217, och ett namn är felstavat på s 194.
Braws bok är en sommarbok. I en stol på altanen en ljum semesterdag är hans utläggningar utmärkta som utgångspunkt för egna funderingar och reflektioner. Men man får inte ha bråttom. Och man måste vara beredd på det oväntade, som t ex i uppsatsen om västerlandets islamisering eller Augustinus utläggning av Psaltaren 137. Så, tag och läs – du kommer att bli berikad.
Kjell Petersson









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (22 ST.)
ANNONSERA