Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Boklådan 2008-04-14 | Uppdaterad 2008-08-21
In från vänster på den världsekonomiska scenen dundrar här, likt en nutida Jeanne d´Arc, denna kanadensiska journalist till attack mot den ekonomiska globaliseringens härjningar. År 2000 drog hon blankt mot de stora företagens industriella exploatering av de arbetslösa och fattiga i utvecklingsländerna. Och nu är det vår tids nationalekonomiska koncept som är måltavlan med fokus på nobelpristagaren och nationalekonomen Milton Friedman och hans apostlar från Chicagouniversitetet.
Friedman ansåg att den fria marknadsekonomin, löst från alla regleringar och med redskapen privatisering, utförsäljning av naturtillgångar och nedskärning av sociala utgifter, var rätt väg att gå för att nå stabilitet för länder i kris. Hans individuella frihetspatos gjorde honom även till drogliberal. Friedman fick Nobels ekonomipris 1976 och dog 2006, 92 år gammal, verksam in i det sista.
Naomi Klein lär ha arbetat fyra år tillsamman med sin grävande stab för att granska och beskriva hur Friedmans ideologi har påverkat de sista 30 årens skeende i olika länder med början i Pinochets Chile och avslut i Irak. Bokens titel illustrerar påståendet att inget land med önskad snabbhet kan anamma den fria marknaden utan svåra slitningar. Men drabbas landet av en katastrofartad chock finns goda chanser att åstadkomma önskat resultat bara viljan och bajonetterna finns i makthavarnas händer.
Ett samhälle kan även chockas av naturkatastrofer som i New Orleans eller Sri Lanka eller politisk kollaps som i Sovjet. Och resultatet av processen blir ökad misär och arbetslöshet för flertalet men ökad rikedom för de redan rika.
Detta är spännande lektyr som får en normal läsare utan nationalekonomiska insikter att spärra upp ögonen. Är man van vid nyhetsutbud och åsiktspresentation i svenska media får man här läsa en annan berättelse än den politiskt korrekta. Här i vår vrå av världen har vi knappast möjlighet att sätta oss in i de verkligheter som beskrivs och Klein återkommer ofta med positivt tonfall till de skandinaviska ländernas lyckosamma ekonomiska politik.
Hon framkallar en ny bild av Irakkrigets inre struktur och öser galla över USA:s agerande och menar att man utan att lyckas har utsatt landet för något av samma slags psykiatriska hjärntvätt som man använder på motspänstiga fångar. Isolering, terror, chockbehandling och identitetsutplåning för att kunna bygga upp en ny identitet och ekonomi fast under USA: s kontroll.
I kapitlet om Israel-Palestina blir man fundersam över påståendet att inflödet av immigranter från det sönderfallna Sovjet under 90 –talet blev så stort att man inte längre behövde de kringboende palestinierna som arbetskraft. Den långvariga konflikten har dessutom skapat en så stor och vinstskapande säkerhetsindustri att incitamenten till fred i området tunnats ut betänkligt. Vad skall man tro?
I en intervju fick Naomi Klein den något naiva frågan hur hon såg på den nedgörande kritiken från bland annat ”Financial Times.” Hon svarade då att om hon hade fått beröm skulle boken förfela sin uppgift. Så är det nog. En rasande välskriven och tankeväckande 580 sidor tung bok vars antal referenser är förföriskt imponerande. Och man kan inte undgå att beundra hennes bedrift och hylla hennes bakomliggande humanistiska ideal även om boken klart framstår som en partsinlaga. Men visst börjar man även som utomstående att undra om den fria marknadsekonomin fortsatt är rätt väg och om den ideologin håller i en värld som hotas av ohämmad exploatering och vinstbegär. Som krut i denna diskussion har boken sin givna plats.
Torsten Cervin
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Håkan Carlsson
hakan.carlsson@ot.se
Telefon: 0491-575 13











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA