fredag 12 mars 2010
fredag 12 mars 2010
Ett granatäpple att knapra på när man läser antikexikonet!
Boklådan 2010-01-07 | Uppdaterad 2010-01-16
Skotta, skotta, skotta. För att det inte ska bli hala isåsar av frusna hjulspår ska det vara skottat när tidnings- och brevbärarbilen kör förbi brevlådan. Med tanke på sovtider, arbete och de klockslag de passerar är det lätt att inse att isbulorna växer i alla fall. Var är klimatförbättringen när man behöver den?
Allt detta kan vi skottare skylla på ett ynka granatäpple, ett sådant där med hårt skinn och en massa röda kärnor i, som ligger i mataffärens frukthylla.
Detta läser jag i alla fall i ett litet behändigt lexikon, ett komprimerat storverk på 248 sidor. På sidan 60 nämner Kalmarprofilen Norman Gumbricht det fatala granatäpple som gudinnan Persefone delade med underjordens och dödsrikets härskare Hades. Han hade rövat bort henne, och hennes mor Demeter hade förgäves sökt henne över hela jorden. Hade hon inte delat den frukten med Hades hade hon fått återvända. Nu tvangs hon förbli i dödsriket fyra månader vart år; då flydde värmen och växligheten världen och vintern ven.
Och vi skottar på.
Lexikon ses sällan som kreativa bedrifter. Nytänkt ska det vara. Men den som bara så ska få ihop en faktasammanställning vid sidan om en tidningsartikel vet hur besvärliga de är. Artiklar för uppslagsord är sprängfyllda av innehåll, sådant som kan bli fel, sådant som måste samordnas med vad som står på andra ställen, sådant som kan kontrolleras, sådant som måste gallras. Så Norman Gumbrichts behändiga volym Vem var egentligen Akilles är ett storverk, ja ett livsverk.
Behövs det? Egentligen är frågan dum, väldigt mycket i vår tillvaro gläder oss utan att ge någon nytta alls. Denna bok gör onekligen både det ena och det andra. Den ger oss med en lite distanserad och dämpad ironi och glimt i ögat alla de personkunskaper som krävs för att veta vem som är vem i grekiska myter och sagor, från Abderos till Zeus.
Är det något vi har anledning att veta, utom när vi kämpar med ett eller annat korsord? Det är något vi kan fråga om all kulturhistoria. Vill vi förstå äldre tavlor och målningar, känna igen vem som avbildas på den där statyn, känna något klicka till när vi läser en roman eller en reseskildring, då behöver vi också kunna de bokstäver och tecken som används. Det talas mycket om multikultur i dag, och hur svårt vi har att tolka fjärran länders sätt att bete sig. Hur krångligt blir det då inte om vi inte ens kan tolka vår egen kulturs byggstenar?
Här går utvecklingen snabbt. Vi blir allt mer fast i vår snäva samtid, medan det sätt att uppfatta världen som präglat tidigare generationer blir främmande, reserverat för fackfolk. Men om vi inte kan se bakåt i Sverige, hur ska vi då kunna se åt sidan mot andra länder?
Lexikon i stil med Norman Gumbrichts kommer då och då ut i större europeiska nationer, och anmäls exempelvis i Times Literary Supplement. I Sverige finner vi en och annan webbsida, mindre ambitiös än Norman Gumbrichts genomgång. Han har också givit ut boken på eget förlag, tydligen har inget av de stora varit intresserade.
Kanske hade all denna kunskap om grekiska myter haft större genomslagskraft om den sammanställts vis någon av de kvarvarande universitetsinstitutionerna för klassisk grekiska eller antikens kultur och samhällsliv. Nu har i stället Kalmar något att vara stolt över, och förmedla. Låt oss göra detta!
Per Dahl, politisk chefredaktör
per.dahl@barometern.se
Telefon: 0480-592 11
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Emma Lind
emma.lind@barometern.se
Telefon: 0480-592 48
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (25 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
