Boklådan 2009-08-24 | Uppdaterad 2009-08-24
Medan turkarna stångade sina huvuden blodiga mot Johanniterriddarna vid belägringen av Malta 1565 och 4 år senare i förintelseslaget vid Lepanto fick uppge sin strävan att bli Medelhavets herrar utspelades i det nordliga innanhavet Östersjön en bitter kamp om herraväldet över hav och handel i det krig som i våra historieböcker går under namnet ”det nordiska sjuårskriget”.
Där söderöver var det galärernas sista stora drabbning med några få kanonbestyckade fartyg som sjötaktisk nyhet medan Östersjön såg stora seglande flottor med välbestyckade skepp ta livtag med varandra. Faktiskt var den svenska flottan under dessa år troligen Europas mäktigaste i antal och bestyckning.
Har man ett brinnande intresse för marinhistoria är nyutkommen litteratur i ämnet något man snabbt hugger tag i. Är dessutom författarnamnet ryskt klingande blir man dessutom nyfiken. Titelbladet talar om att boken är översatt till svenska men utan titel på ursprungsspråket och sålunda ej utgiven på ryska. Författaren är en sedan 1992 i Sverige bosatt rysk journalist, född i St Petersburg, och med marin arkeologi som uppslukande hobby. Han debuterade med en bok om sjunkna fartygsvrak i Östersjön (2002) som sporrat till fortsatt studium av bakomliggande historiska verklighet. Särskilt senare års fynd utanför Visby efter rester av den dansk-lybska flottans undergång i ett svårt stormoväder under ”det nordiska sjuårskriget” gav impuls att djupgräva i litteraturen och de historiska annalerna. Resultatet föreligger nu i populärhistoriskt lättläst och njutbar form. En viss litterär brytning låter läsaren ana att författaren inte är yllesvensk då han låter västkusten vetta mot Atlanten i stället för Nordsjön men man vänjer sig snabbt.
Gustav Vasas son Eriks åtta år korta tid på Sveriges tron efter faderns död 1560 är som ett värsta Shakespeare-drama och vet man inget annat är det dock troligt att man associerar till arsenik och ärtsoppa som antas ha blivit hans död, åtminstone fann man höga halter arsenik vid studium av kvarlevorna på 1950-talet. Han giljade till Elisabeth I i England och flera andra politiskt lämpliga brudar men fastnade för ”Liten Karin” av enklaste börd och gjorde henne till drottning innan han avsattes och spärrades in för gott efter sina Sturemord och vansinnesperioder. Vad kan man mer begära av ett drama? Ett krig!
Kampen om Östersjön och dess handel blev en våldsam och gastkramande affär mellan Sverige på ena sidan och Danmark i förbund med Lübeck på den andra. Målet var att behärska handeln mellan Europa och det väldiga Ryssland vars viktigaste hamn i öster var Narva och som svenskarna med stor framgång blockerade medan Danmark girigt tog hand om intäkterna från Öresundstullen. Fredliga handelsfartyg fick betala dyrt för att befara och befrakta länderna runt detta handelshav. Det var ett livsvillkor för Europa bortom Danmark att köpa spannmål från polska och baltiska kornbodarna, att skaffa timmer, tjära och mastvirke för sin skeppsbyggnad och för Sverige att köpa kläde, salt och nattvardsvin! Och så vidare.
Kung Erik var en pådrivande och duktig överbefälhavare under de första åren då sju större sjöslag ägde rum. Svenska flottan hävdade sig mycket väl tack vare sitt väl utvecklade artilleri. Man hade ju både järn och koppar inom landet för sina styckebruk medan fiendesidan hade större andel värvat marininfanteri och därför eftersträvade äntringsstrid i drabbningarna. För att avvärja bordning använde svenskarna sig av tjocka spiror som stacks ut från kanondäcken och höll fiendens skepp på behörigt avstånd, en taktik som föga uppmärksammats tidigare. Det var strykande åtgång på både skepp och manskap. Pesten härjade i omgångar och bemanningsfrågan ytterligt bekymmersam. Trots detta byggde Sverige på Björkenäs i Kalmar dåtidens största krigsfartyg, bjässen ”Mars” på 1800 (?) ton, 800 man och cirka 170 kanoner på 2, möjligen 3 kanondäck . Hon gick under i strid någonstans öster om Ölands norra udde, brinnande och sprängd av sitt eget krutförråd. Och där ligger hon än.
Kung Eriks vacklande mentala hälsa och maktkampen mellan honom och bröderna samt båda sidors barskrapade skattkistor fick kriget att ebba ut i freden i Stettin 1570 med för Sverige rätt hårda villkor. Dock lyckades inte kung Fredrik av Danmark att återupprätta Kalmarunionen och fick mot ersättning (Älvsborg första lösen) återlämna ”gluggen” mot väster. Östersjön blev för en tid åter ”fredens hav” eller snarare kaparnas men snart började den ryska björnen vakna och kampen om Östersjön tog vid igen...
En levande och osminkad skildring från det vatten om vilket vår tid utkämpar en helt annan handelskamp. Skall Mars och alla de andra vraken få sällskap av en gigantisk gasledning eller inte. Då var det spannmål som Europa skrek efter, nu är det energi i annan form.
Författarens huvudsponsor heter Nord Stream!
Torsten Cervin









LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (27 ST.)
ANNONSERA