• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

Läst, söndag ; Torsten Cervin

Den bästa av världar

Boklådan 2008-05-10 | Uppdaterad 2008-09-07

FAKTA

Danielsson, Ulf, Den bästa av världar : skapelse, slump, apokalyps, död (250 s, ISBN 978-91-0-011481-7, inb). Stockholm : Bonnier, 2008.

Men ur detta föddes en kvarvarande fascination som ständigt lockar mig att läsa om naturvetenskapernas hisnande framsteg under min livstid.

Och det blir många böcker av skiftande kvalitet. Och här är nu en av senaste på svenska språket, skriven av en fackman, professor i teoretisk fysik i allmänhet och i partikelfysiker i synnerhet.

Han har lyckats med sin avsikt att med bjuda på en välkomponerad, spännande och rikhaltig naturvetenskaplig buffé, som under begreppen vetenskap och humaniora reder ut hur långt man nått inom kosmologin, partikelfysiken och evolutionsbiologin. Liksom Richard Dawkins nyligen i sin bok ”Illusionen om Gud” med ateistiskt nit närmast avrättar det religiösa synsättet på skapelse, mål och mening, skapar Danielsson ett bakgrundsbrus i samma anda fast betydligt ödmjukare, närmast agnostiskt.

Han resonerar med skicklighet och konsekvens hur hans vetenskapliga synsätt inte tillåter någon tro på någon välvillig skapare lika litet som mål och mening men medger samtidigt att fysikens medvetna strävan efter att finna den eller de lagar, som kan förklara vår världs existens, innehåller en trängtan efter matematisk skönhet, som närmar sig vårt kulturellt och religiöst betingade tro på en avsikt. Men tänk om det vackra bara är en illusion? Begreppet ”Intelligent design”, som myntats i USA i ett försök att kringgå Darwins utvecklingslära, har tydligen retat upp den vetenskapliga världen och fått även professor Danielsson att bli gramse.

Underbar är färden till de innersta partiklarnas värld. Hägrande oförståeliga är strängteorins dimensioner och nyfikenheten växer sig stor på att få veta om man i den jättelika partikelacceleratorn i Cern verkligen skall finna de vises sten (som fått namnet Higgs partikel). Denna skulle nämligen kunna bevisa sanningshalten av dagens mödosamt matematiskt byggda teori hur det står till i det allra innersta av vår värld.

Bokens svaghet, som man gärna överser med, är tolkningen av hur man skall betrakta och förklara vår största ”gåva”, medvetandet. Detta om något är inom humaniora och neurofysiologi den stora utmaningen. Och att försöka placera denna gåta i partiklarnas värld är inte lätt. Om den ens hör hemma där? Kvantmekaniken med dess sannolikhetsteorier eller kaosteorin torde inte kunna förklara hur logiskt tänkande fungerar. Och försöken att härleda människans ovedersägliga behov av andlig tillflykt i någon form är inte övertygande.

Huvudspåret inom både biologin och fysiken är att vår existens är en slump, en tillfällighet. Livet som vi känner det på vårt lilla stoftkorn i universum har hotats av utrotning flera gånger men överlevt på något sätt, troligen med ändrat utvecklingsriktning. Vi är gäster och främlingar, utlämnade åt slumpens villkor utan nåd.

Men vi har, tack vare vårt med-vetande och tekniska förslagenhet, kommit dit vi är i dag och inväntar med oro om denna slumpmässiga skapelse, liksom våra kroppars minsta enheter, cellerna, har en inbyggd förmåga att självdö?

Detta är en bok som ger något åt alla med intresse för vetenskap och utveckling, högkvalitativ läsning, mer spännande än jag kan förmedla och som inspirerar till egna funderingar långt efter sista sidan. En sådan kan vara den gamla historien om ett samtal mellan en astronaut och en hjärnkirurg. Astronauten sade sig aldrig ha sett en skymt av någon gud under sina rymdfärder varvid neurokirurgen replikerade: ”Och jag har opererat i många hjärnor men aldrig sett en tanke!”

Detta skrives under den vackraste blomstriga vårdag vi upplevt hittills i år och jag känner ett stort behov att utbrista: ”Tack gode Gud, åtminstone för slumpen.!”

Torsten Cervin

• SKRIV UT
• KOMMENTERA
• TIPSA
•       Textstorlek

• Vad är det här?
•  
•  
•  
•  
•  
•  
•  
• Translate: