Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Boklådan 2008-07-06 | Uppdaterad 2009-01-28
Ettriga mygg däruppå i förening med träskenas grodor / lyckades hindra vår sömn, men därovan det skepparenötet / sjöng och sjöng om sin flicka i kapp med en vinrusig färdman. / Färdmannen somna till slut, då gav skepparen upp, litet vingligt / dröp han i land i morgonens ljus, släppte mulan på bete, / bindande den vid en sten, la sig sen att snarka i daggen.
Ebbe Linde hakade inte gärna upp sig på dammiga detaljer i sina Horatiusöversättningar; stycket härovan ur skaldens femte satir om ett myggplågat resesällskap i de pontinska träsken på väg till Brindisi ger oss en levande bondskt burlesk skildring. Vilka är det som i dikten under två veckor tillsammans knagglade sig fram genom resdammet år 37 f Kr? Horatius själv ger föga besked. Desto lyckligare är vi nu, efter 2048 år, eftersom lundaförfattaren Ola Wikander tillsammans med sin far Örjan äntligen avslöjar vem, varför och hur! Tillsammans har de nämligen givit ut Poeten och cirkelmakaren – en antik skröna.
Det är den perfekta slöa i hängmattan-boken. Med gott humör skildrar de båda så där lagom oansvarigt den romerske riddaren Plotius Tuccas äventyr. Ett gräl med hustrun får honom att lämna villan och de träliga försöken att få ihop ett hexameterepos om Romulus. Det skulle säkert ändå bara komma i skuggan av det som den där Vergilius sägs ha skrivit om Aeneas.
I stället slår han in på den resa Horatius skildrar i sin femte satir, till Brundisium och till storpolitiken. För han reser i en tid då Octavianus, Caesars adoptivson, förhandlar med och bakom ryggen på Marcus Antonius. Octavia, Octavius syster och Marcus Antonius hustru sänder ut honom som agent österut till Antiokia – ska han möjligen bevaka den där Kleopatra, som hennes man verkar vilja liera sig med? Väl i Antiokia hamnar han i ståthållarens fängelsehåla med lyckas ta sig ut tillsammans med en lätt misslyckad judisk aktivist och misslyckad kungamördare, Jechiel ben Amittai. Tillsammans ska de återta komprometterande brev i belägrat Jerusalem.
Hur den uppgiften lyckas överlämnas till läsaren att ta reda på. Det är i alla händelser inte lätt för det omaka paret att ta sig fram i en miljö där alla spelar under täcket med motsidan och judiskt nationalistiska ambitioner blandas med storpolitiska spekulationer om det blir Marcus Antonius eller Octavianus som ska leda Rom.
Hur det gick i det stora vet vi sedan tidigare. Octavianus fick tillnamnet Augustus och inledde en era, och Herodes den äldre segrade över mackabéerättlingarna och blev marionettkung i Jerusalem. Hur det gick i det lilla får vi veta nu. För de flesta slutar det lyckligt: riddaren Plotius Tucca får visserligen aldrig ihop något Romulusepos, men blir sams med sin hustru. Av den misslyckade judiske kungamördaren blir det en välbeställd romaniserad olivoljegrossist. Och av den sömnige läsaren i hängmattan år 2008 blir det en nöjd Kalmarbo som masar sig in till middagslagandet.
Ty son och far Wikander ger lättsam läsning i Frank Hellers anda, med långt större schwung och berättarglädje än akademikerkollegan Carina Burman i hennes senaste bok, också den om äventyr i Mellanöstern. Må paret Wikander snart sända ut Plotius Tucca på nya äventyr!
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Håkan Carlsson
hakan.carlsson@ot.se
Telefon: 0491-575 13











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA