Kontakt: 0480-591 00 kundcenter@barometern.se
Nyhetstips: 0480-180 18 tips@barometern.se
torsdag 24 maj 2012
Boklådan 2008-04-10 | Uppdaterad 2008-08-21
Vissa böcker föregriper den internationella vetenskapen. Är de på svenska och egentligen inte avsedda för akademisk publik blir de likt Chydenius verk förbisedda. Är de för roligt skrivna blir de ofta också förbigågna – som C Northcote Parkinsons lagar i jämförelse med senare träigt författad public choice-forskning. Är de på svenska och dessutom begripliga borde de alltså vara chanslösa.
Därför är det en kulturgärning av forskningsinstitutet Ratio att återutge Staffan Burenstam Linders briljanta Den rastlösa välfärdsmänniskan från 1969. För den nye läsaren kommer aha-upplevelserna slag i slag.
Man skulle tro att människor fick mer fritid och blev mindre stressade ju rikare de och deras samhällen blev. Tji vad vi bedrar oss, konstaterar nationalekonomen Burenstam Linder. För en sak får vi aldrig mer av: tid.
Ett enkelt exempel. Jag är pank och det är helg. En promenad i parken är alltid trevlig – och det är vad tillvaron bjuder. Nästa helg är jag något mindre pank. Det går två bra filmer – ska jag gå på bio och i så fall vilken? Eller ta en ny promenad? Nästa helg är lönehelg. Promenad, bio, resa till kusinerna på fest, läsa den nyinköpta boken? Några år senare finns ett hus med. Bio, olja altanen, reparera taket, månadsstäda köket, klippa gräsmattan, resa till kusinerna? Boken ligger oläst, promenad är inte att tänka på.
Varje ny fin möjlighet vi lägger oss till med tar tid. Tid till själva konsumtionen, till underhåll, till planering, till förberedelser, till allmän koll, till umgänge med alla dem som vi lärt känna i nya sammanhang, och inte minst tid till de allt mer pressade valen mellan de många olika alternativen. Alla våra resurser och möjligheter ökar utom just denna: antalet timmar på ett dygn.
I och med att de relativkostnaderna för de skilda resurserna ändras pressas vi omärkligt att välja det som ger mest per insatt tidsenhet. Allt enligt de nästan lekfulla formler som Staffan Burenstam Linder pedagogiskt nog har samlat i en särskild bilaga. Han bemödar sig nämligen om att formulera tankar på begriplig svenska (tänk om fler samhällsvetare gjorde detta i dag. Men de har väl inte tid, antagligen).
Det är tänkvärt att gå igenom de sysselsättningar som författaren 1965 misstänker att de framtida allt rikare välfärdsmänniskorna inte kommer att ägna sig åt: exempelvis barnuppfostran och äldrevård. Om relativpriset för tid stiger alltför högt kommer sådant nämligen att trängas undan av mer omedelbart tillfredsställande sysslor. Allmänna kulturella aktiviteter? Det är svårt att pressa ihop en Beethovensymfoni till under 25 minuter, hur rask dirigent man än. Religion? Vem hinner i dag gå på forna dagars 90-minuters högmässor den ynka vilodag då så mycket annat ska hinnas med?
Dyrtidssamhället har onekligen vinnare och förlorare. Munkordnarnas fattigdomskrav framstår som märkligt förtänksamma efter läsning av Staffan Burenstam Linders insiktsfulla bok.
Har du hört någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt.
Håkan Carlsson
hakan.carlsson@ot.se
Telefon: 0491-575 13











LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (39 ST.)
ANNONSERA