tisdag 16 mars 2010
tisdag 16 mars 2010
Boklådan 2009-10-26 | Uppdaterad 2009-10-26
Gör den ned eller hyllar den? Frågorna från mina politiskt aktiva bekanta när jag berättar att jag läst journalisten Emily von Sydows biografi över Margit Wallström är på ett sätt kännetecknande för politiken. Det som görs kan ha två syften, ja egentligen endast ett – att påverka.
von Sydow, Emily, 2009, Margot Wallström : den svenska modellen ( inb, ill, 238 s, isbn 978-91-7092-119-3). Stockholm : Ekerlids, 2009.
Det goda med von Sydows biografi är att den vägrar att inordna sig i denna uppdelning. Den är inte ett angrepp, inte en äreräddning, utan ett nyanserat porträtt som förutom att kasta ljus på Margot Wallström som person också visar oss hur svensk modern politik fungerar.
Detta serveras präglat av författarens sparsamma framställning och återkommande lågmälda ironi. Frånvaron av kommentarer är mer verkningsfull än deras överflöd.
Wallström är den socialdemokrat i nutiden som gjort den brantaste karriären. Hon kommer från enkla förhållanden, saknar gedigen utbildningsgrund, gick folkrörelsevägen i politiken (dock ej fackvarianten), blev i mycket unga år riksdagsledamot, därefter minister, och, som slutpunkt, kommissionär för Europeiska unionen under tio år. Hon blir knappast omvald och kommer inte tillbaka till svensk politik. Vid 55 kan hon dra sig tillbaka, till stugan i Norrland och till villan på Hammarö söder om Karlstad. Hon är känd men har förblivit märkvärdigt okänd.
Vad läsaren möter i von Sydows porträtt är en människa med en enorm drive att vilja vara de vanliga människornas företrädare och talesman. En det svenska folkhemmets missionär på Europanivå, buren av tanken att demokratin och engagemanget måste få växa. Här har hon sina styrkor – charmen, förmågan att få kontakt, en obestridlig intelligens som hon undviker att skylta med utåt (vi kan jämföra med Carl Bildt), arbetskapaciteten och ambitionen. Men här visar hon också sina svagheter, bristande politiskt hantverkskunnande (eller är det bristande intresse?), distans till ibland viktiga detaljer, ett mycket starkt kontrollbehov, oförmågan att fullfölja och nå resultat.
Det säger en del när von Sydow anmärker att Wallströms favoritbesökare i Bryssel antagligen är skolklasserna. Då kan kommissionären veva ned spärrgallren, nå kontakt, vara naturlig, men också slippa de alltför kritiska frågorna.
Uppenbarligen är Margot Wallström också ledare med många goda egenskaper – hon uppmuntrar egna initiativ, är sina medarbetares coach, har förtroende för dem och sätter sig inte på höga hästar. Vid behov handlar hon kafferummets firartårtor själv. Å andra sidan skäms hon över kommissionärens limousinåkande.
Det har sina fördelar, i alla fal för hennes medarbetare. Men det har också en annan sida – fenomenet antyder en mer eller mindre ofrivillig tendens att dra gränser mellan vi och dem i en organisationsvärld. Hon tycks inte ha gått särskilt bra ihop med kommissionens ordförande José Manuel Barroso. Telefonlinjen till Rosenbad och Göran Persson var oftast död (med Fredrik Reinfeldt går det bättre). Kontaktnätet mot socialdemokratins olika grupperingar i Sverige har glesnat.
En politiker kan inte agera som en mellanchef. Lojaliteten med medarbetare eller en trängre krets får aldrig blockera viljan att ingå i vidare och ljummare nätverk. Margot Wallström verkar här mer agera som den goda modern än som den effektiva makthavaren. Hon kan då och då sätta hårt mot hårt i sina reaktioner. Men den bäste politikern lyckas att påverka utan att ta till de maktmedlen.
Til syvende och sidst verkar Margot Wallström ha svårt för att ta avgörande val. Ska hon vara minister i Stockholm eller leva familjeliv i Karlstad? Ska hon vara aktör på Europanivå eller trivas i det svenska folkhemmet? Blir valen för svåra har hon, menar von Sydow, en tendens att ge upp. Vi kan åter jämföra med Bildt, som alltid vetat vad han vill.
Är det som här skrivs ett angrepp? Margot Wallström har själv kommenterat von Sydows biografi med att kvinnor tydligen alltid bedöms efter en annan måttstock än män. Jag tror inte det. Hon lär inte bli med än vad hon nu är. Men det är å andra sidan inte lite, det. Hon borde kunna tåla att bli av med de vita änglavingarna och framstå som en vanlig människa. Ja, det är ju faktiskt det hon vill.
Per Dahl, politisk chefredaktör
per.dahl@barometern.se
Telefon: 0480-592 11
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
LÄS MER
SE ALLA JOBB (28 ST.)
ANNONSERA
© Barometern Oskarshamns-Tidningen. Allt material på Barometern.se och Oskarshamnstidningen.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
